Ibland gör även jag mindre smarta saker, även om jag för det mesta anser mig vara en hyffsat upplyst människa med ganska god kontroll över livet. I morse så fick jag den briljanta idéen att jag istället för att åka och köpa ny diesel till grävaren så skulle jag naturligtvis slanga lite ur traktorn som för tillfället står uppallad utan bakdäck (punktering som vanligt). Vid skapandet av en liten sughävert så blev det som det alltid blir och jag svalde en lagom liten mängd diesel (sughävert är det vetenskapliga namnet på en vattenslang som man suger på för att skapa ett baksug) och sedan dess har jag spottat, druckit saft, ätit två måltider och ändå smakar det diesel i hela munnen. Paranoid som man är så var jag tvungen att gå in på giftinformationens hemsida för att se hur nära förestående min död nu är så nu sitter jag här och väntar på de första symptomen på kemisk lunginflammation och diverse brännskador. Dieseldoft har ju en fantastisk förmåga att bli kvar även efter tvätt av kläder och dusch så vi får väl se hur lång tid det tar för den att försvinna ur munnen. Nåja, jag kan ju iallafall glädja mig över att grävaren trivdes utmärkt med traktordieseln och jag har grävt och flyttat grus nästan hela dagen.

Jag röker ju inte, dricker inte och äter dessutom gärna grönsaker så förhoppningsvis jämnar mitt vanliga hyffsat sunda liv ut det lilla extra giftintaget. Att jobba inom lantbruket har ju historiskt sett varit ganska så onyttigt och att mina morföräldrar blivit så gamla som de blivit är på sitt sätt ett litet under. Genom åren har jag hittat diverse giftiga saker runt om på gården och det finns fortfarande kvar någon liten dunk med DDT. Intressantast var ändå den gången jag nyfiket rotade bland diverse lådor ute på logen och hittade en med en symbol för explosiv vara på. Då jag antog att lådan var återanvännd så öppnade jag locket och döm om min förvåning då jag fick syn på några flaskor med texten nitroglycerin samt ett par små gråa dynamitgubbeliknande saker. Jag lade försiktigt tillbaka locket och gick och frågade morfar om han visste något om lådan, men han hade ingen aning om att den fanns. Efter att ha kikat på lite håll konstaterades att vi nog fick ringa till någon expert. På eftermiddagen så dök det upp en sprängexpert som efter försiktig undersökning klädde på sig en bombkostym och som sedan på skakiga ben bar ut lådan med två tänger. Lådan sattes ner långt ute på ett fält och sedan apterades en liten tändanordning för att sätta fyr på den och så tog vi betäckning vid en husknut en bra bit därifrån. Under stor dramatik trycktes det på en liten knapp och så väntade vi på en stor smäll. Tyvärr så blev det mest ett pyyyys och lite frääääs, ett klart antiklimax efter bombkostym och tändanordning. Nu var det så att dynamiten och ntroglycerinet var så gammalt att det hade läckt lite överallt och utan tryck så blir det ingen smäll. Antagligen var det ägarna innan morföräldrarna som hade haft dynamiten till att spränga gamla stubbar så den var naturligtvis urgammal. Det var egentligen bara tur att det inte hänt någon olycka med den lådan tidigare då gamla explosiva varor blir väldigt instabila och det har ju lekt barn på den logen i många år. Nu gick allt bra och jag har ju ändå överlevt min barndom trots alla livsfaror som lurar här ute på landet.

Tack och godnatt!