Nu har jag varit lite lat med dagboken igen, men jag har några små ursäkter...
Vid hemkomsten från Skåne hade jag ju förskräckligt ont i nacken och halva ryggen. Efter shiatsumassage och kiropraktor och ett antal Ipren så kom jag på fötter igen i slutet av förra veckan. Tyvärr så varade inte detta särskilt länge då en synnerligen otäck influensa däckade mig i söndags och nu har jag tillbringat snart en vecka huttrande under ett täcke i fosterställning med skrällhosta mellan de obligatoriska fodringarna och in och utsläppen.
Lite extrasaker har jag ändå lyckats klara av, i måndags så kastrerade vi fyra unghingstar, väldigt skönt att slippa ha en massa små bråkstakar under vintern. Själva kastrationerna gick bra på alla utom lilla quentin som efter att ha blivit sövd och bedövad lyckades dra upp ena kulan så han blev bara halvklar. Olle som ställde till det förra vintern och orsakade Metallicas något oplanerade dräktighet är nu en snäll valack vilket nog är skönast för honom själv (omgivningen är också tacksam över att slippa hans inte så sköna stämma som ljudit över halva trakten). Olle blev i våras lite för tuff och aggresiv för att kunna gå med de andra och har fått gå själv större delen av sommaren men nu var det bara att släppa ihop honom med de äldre valackerna och han är nu lägst i rang i den hagen. Det är fascinerande hur fort de lugnar sig så fort testosteronet försvinner ur bilden. För vissa unghingstar slår det över helt plötsligt och då kan de bli heltokiga och försöka slå ihjäl sina forna kamrater, ofta till kamraternas stora förvåning och förskräckelse. Det finns dock hingstar som aldrig slår över och dessa är de som man egentligen ska spara och avla på eftersom de mår mycket bättre i sig själva. Splendid är ett utmärkt exempel på en hingst som aldrig har slagit över han kan fortfarande gå med både ston och valacker eller tom unghingstar (inte samtidigt såklart) utan att någonsin känna att han behöver slåss på allvar. Han huffar och puffar lite men blir aldrig riktigt förbannad. Det är lite som med hundar, man vill inte ha en hund som går igång och blir blockerad av ilska om man ska kunna jobba med den. Det är en knepig kombination, man vill ha driv och go både i sina hundar och hästar men inte så att det slår över åt något håll. Jag gillar glada och snälla djur som kan tända till i rätt läge och på rätt sätt.
Mina sålda små ponnyer har visat framfötterna på lite olika arenor på sista tiden och jag tror att de som lyckas har hittat balansen ganska så bra. Lite extra roligt är det att Kalle nu har fått en son som går galopp, jag har alltid misstänkt några av hans ättlingar borde kunna bli lite snabbare än genomsnittet. Lukas gjorde nu en fantastisk debut som ger hopp om mer. Det finns en film där man kan se hur han ganska så lätt spurtar ner allt motstånd KLICKA HÄR
Nu är det dags att återgå till fosterställningen och hoppas på att jag vaknar pigg och alert imorgon.
Tack och godnatt!