Jaaaa äntligen har jag skaffat en ny dator och gissa om det går fort med allt på en gång. Den gamla stackaren har ju hankat sig fram i lustempo trots dödshot och ilskna utbrott från brukaren, men nu gav den till slut upp totalt i helgen och trots alla försök till återupplivning så ville den inte leva längre. Jag kan ju faktiskt inte sköta mitt jobb utan dator så det var en nödvändighet att skaffa en ny lite fort så det blev en snabb tur till en större elektronikkedja idag. Det är konstigt egentligen hur länge jag har stått ut med en slö gammal dator som kopplat ner sig vid de mest olämpliga tillfällena (som när alla räkningar precis är betalda men inte bekräftade osv). Det är ju först när man börjar använda den nya datorn som den gamla datorns brister verkligen står klara för en. Jag har under en tid levat i tron att jag har dålig mottagning men det har jag inte alls det var den gamla datorn som var så långsam att internetanslutningen helt enkelt tröttnade på att vänta och gick på semester. Nu ska jag med en viss skadeglädje stoppa den gamla datorn i elektronikåtervinningslådan (funderade ett tag starkt på att offra den till teknikgudarna i hålet där alla gräsklippare är begravda men insåg att det var ett öde som den faktiskt inte förtjänat). Kanske kommer jag nu att vara lite mer online än förut då det inte längre tar 20 minuter att koppla upp sig och alla tangenter fungerar utan att man måste slå på dem tre gånger.

Jag har ju många gånger klagat över den förskräckliga huliganen Astrid och det är med stor glädje jag nu kan rapportera att hon har börjat gå på dressyrkurs och hon skötte sig helt fantastiskt bra vid det första tillfället. Hon har ju faktiskt visat en viss talang för det här med att lära sig att gå i snöre och hålla kontakt med matten vid de små försök vi har gjort på egen hand och det visade sig att det gick precis lika bra att göra detta även med störningsmoment i form av studsande labradorer och annat. Man växer ju några centimeter när det första kursledaren säger är att hon har ju en jättefin kontakt och att hon verkligen fokuserade fint på sin matte. Man kan ju inte annat än älska den lilla huliganen när hon tittar upp med sin glada blick och bara vill göra rätt (att det ibland blir fel beror ju faktiskt på mattens underlåtenhet vad gäller att beskriva vad som är otillåtet, får man ingen instruktion alls så kan det ju lika gärna vara rätt)

Astrid vid ett tillfälle där ingen hade sagt att man INTE fick äta upp mattan i trappan...

Det är inte lätt att gissa sig till vad som är rätt eller fel när man är en liten hund, det är ju faktiskt inte ens lätt att gissa när man är en människa...

Tack och godnatt!