Mitt i all röran med alla valpar så har faktiskt en sak blivit lite borglömd och det är att Emma har fått flytta till de evigt gröna ängarna (eller egentligen frysboxen). Det var ju sedan länge bestämt att hon skulle tas bort denna vinter eftersom hon har haft svårt att hålla hullet de senaste vintrarna. Nu var fölungen stor nog att flytta hemifrån så Emma fick ta en liten sista promenad. Emma var ju bara avelssto hela sitt liv då hon skadade ett bakben när hon var två och blev oridbar. Hon var mycket effektiv som avelssto och födde ett föl om året, enda året hon inte fick föl vardet år vi inte betäckte henne. Hon gick som fru till Finn under hans sista år och fick hela sju avkommor efter honom, sista avkomman föddes ett år efter hans död. De två sista avkommorna hon fick är efter Joop. Alla henne avkommor är relativt lika varandra och kommer säkert att synas på tävlingsbanorna i några år framöver. I mitt tycke så är faktiskt de två sista de bästa hon fått, kombinationen Emma/Finn var riktigt bra men kombinationen Emma/Joop har blivit ännu bättre. Ett bra avelssto ska ju levera en jämn ström med fina föl och Emma har gott och väl uppfyllt detta krav och nio fina avkommor kommer att se till att hennes gener finns kvar i den här världen.
Emma, det året hon inte var dräktig...
Hon var en fin och trevlig ponny som inte tog särskilt mycket plats eller gjorde så mycket väsen av sig, den som säkert saknar henne mest är Joop som gått med henne och som trivdes väldigt bra med henne och hennes föl.
Emma var ju tredje generation i den ena av mina stofamiljer på ponnysidan och jag kommer nog att låta denna familj leva vidare genom hennes sista föl Sweet Dreams som är ett mycket trevligt litet sto.
Sweet Dreams på väg mot framtiden...
Tack och godnatt!