Hundarna har nu återigen påpekat att det är dags för dem att få vara med igen. Bina har under de senaste veckorna inte rört sig från sängen eftersom det är hennes plikt att övervaka sin matte. Hon har som den trogna hund hon är legat i fotänden på sängen och tittat på OS med endast korta små kisspauser, helst då hennes matte har dåsat till och det inte har förelegat någon risk för akuta ambulansfärder...
Vid mattens toalettbesök eller duschstunder har hon oroligt suttit direkt utanför dörren i full koncentration för att inte tappa bort henne, det föreligger ju viss risk att hon kan åka ner i ett avlopp eller flyga ut genom ett fönster... Dessa veckor har på sitt sätt varit en riktig pärs för Bina men samtidigt ganska bekväma eftersom hon sluppit vissa utomhusplikter och temperaturen är mer arbetsvänlig inomhus. Ida har dock inte uppvisat samma tålamod utan har bara klarat av att hålla sig inne på halvtid. Hon har ju tagit på sig vissa utomhusplikter som man inte kan smita från, som vallning vid in-och utsläpp och att hålla koll på alla stavgångare. Eftersom matten nu har börjat röra sig lite runt ägorna igen är Ida mycket nöjdare. Hon tar över ansvaret från Bina så fort matten sätter sig på sitt färdmedel, fyrhjulingen, och följer med vart den än åker. Idag har vi varit ute och inspekterat återväxten på vallarna och Ida har fått rejält med motion. Hon följer lätt med i full galopp över ängarna och har full kontroll trots fladdrande öron och läppar...
På grusvägen är det hårt så där får man sänka hastigheten lite och då övergår hon i en sträckt trav värdig en riktig dressyrstjärna...
Vi var även upp i skogen en sväng för att titta efter svamp och det finns just nu ett överflöd av karl-johansvamp. Ida hittade där en fin bergknalle övertäckt med fantastisk mossa som hon villigt poserade på...
Detta är boxerkompaniets rapport om dagsläget och allt verkar vara under kontroll för tillfället...
Tack och godnatt!