De senaste dagarna har jag inte öppnat min dator överhuvudtaget. Det är ju ganska skönt att ta en liten paus från nätet ibland, det händer ju inget som man måste gå in och kolla varje dag egentligen även om man lätt inbillar sig det.
Mina små lösdriftshästar hade i morse tagit hela lösdelen av lösdrift på lite för stort allvar och traskat ut på gårdsplan för att äta hösilage. Igår la jag in halm hos dem och tydligen så hade dörren blivit lite lös så att någon liten häst hade kunnat öppna och släppa ut alla. Nu var det inga stora problem att få in dem igen då de till min stora förvåning helt snällt följde med när jag tog en och ledde tillbaks till hagen. De är som en liten fårskock som inte vill vara för utspridd.
Det har ju gått väldigt bra med unghästarna den senaste tiden, men igår inträffade en liten olycka. Millan har ju gjort ett jättebra jobb och Mambo har skött sig utmärkt ända tills igår då en viss röd katt bestämde sig för att klättra upp på sargen. Detta var lite för mycket för en treårings nerver så Mambo flög i luften så att Millan flög ännu högre. Stackars Millan landade så illa att ett ben i axeln gick av. Tydligen var det en så ovanlig fraktur att doktorerna inte ens visste hur lång tid det skulle ta att läka så nu blir det ingen ridning på ett tag. Allt är den dumma kattens fel och katten är inte ens hemmahörande på gården utan en invandrare som alla andra dumma katter.
Att ridtjejer är ett tufft släkte vet de flesta och faktum är att Millan satt upp igen efter flygturen för att kolla så att Mambo inte hade blivit rädd (som tur var så gick det bra). Man får ju en adrenalinchock när sådana här saker händer men det är också så att man kan strunta i att det gör ont eftersom det är viktigt att ta hand om sin häst. Jag har själv suttit upp igen i vissa tveksamma lägen bara för att man helt enkelt måste, även om man inte borde. Nu hoppas vi att det ska gå fort med Millans axel och att det inte ska göra alltför ont.
Tack och godnatt!