Igår hade jag en sådan där dag som man helst av allt bara vill glömma.
Dagen började lite segt efter en lite för sen kväll dagen innan, men jag bestämde mig ändå för att rida lite unghästar. Det gick bra med häst nummer ett men när jag skulle rida Lukas så gick det mindre bra. Jag skulle skritta fram ute på fältet och helt pläötsligt när jag satt där på lång tygel fick han syn på något uppenbarligen livsfarligt som tvingade honom att ta ett skutt åt sidan. Problemet med detta skutt var att det fanns en snödriva på en meter där han tänkte skutta vilket gjorde att det blev ett jättehopp. Jag var ju inte helt beredd på detta utan befann mig helt plötsligt i uppochner i samma snödriva och såg hur Lukas skuttade vidare helt själv genom snön. Som tur var så blev det ju en riktig mjuklandning för mig men nästa problem var ju det att jag nu var tvungen att pulsa efter en lite förvånad ponny som tyckte att det var en bra idé att försöka trava hem. Vi har för tillfället ungefär 70 cm snö och det är en bit ovanför knähöjd och i princip hopplöst att ta sig fram genom. Nu var vi inom inhägnat område så det tog stopp för Lukas efter en sisådär 100 meter men det känns ju som en promenad på en mil för mig med mina korta ben. När jag väl kom ikapp honom så tittade han retsamt på mig och så tog han en galopp runt fältet bara för att visa hur lätt det är när man har fyra ben. Det roliga var att han kom fram till mig efter sin lilla galopp och stannade snällt så att jag kunde klättra upp igen. De är verkligen lustiga ibland, mina små ponnyer.
Eftersom jag ändå var lite seg så bestämde jag mig för att titta på melodifestivalen och sedan ta in de sista hästarna. Detta visade sig vara ett dumt beslut då vissa hästar tyckte att jag var för sen så de tog sig helt själva genom tråden när de hörde att jag kom ut och började fodra. Det var väl inget stort problem i sig men fick lite konskvenser senare... När jag sedan kom in i mitt stall så visade det sig att en av vattenkopparna läckte. Jaja tänkte jag det är väl bara att laga den, men det var bara ett problem, det fanns inga nya kopplingar. Efter en stunds kämpande med det rinnande vattnet så gav jag upp och stängde av allt vatten och fyllde alla vattenhinkar istället, inget roligt jobb då klockan närmar sig elva på kvällen. Lite sur och väldigt trött släppte jag in mina hästar och vad händer då? Jo Emma lyckas trampa på ena sopborsten som stod lutad mot väggen så att den går i tre bitar och när jag tar upp den och kastar den åt sidan för att undvika att någon ska trampa mer på den och skada sig så lyckas jag få in världens största träflisa rätt genom vanten in i pekfingret. Vanten var liksom fastnaglad i fingret av flisan och det var inte skönt. Efter en kader av svordomar och sortering av förvirrade hästar som hade blivit halvt livrädda för den svärande matten så var det bara att rycka ut flisan för att få av vanten. Blodet rann lite lagom fint, men eftersom det var en hage kvar att ta in så stoppade jag handen i snön så att blodet skulle stoppa upp. Det var ju bara tre hästar kvar att ta in och det tar i vanliga fall ca fem minuter så jag var väl inte så bekymrad över blodflödet. Nu ville det sig dock inte bättre än att dessa tre fick för sig att de skulle inte gå hem utan de sprang in i den grinden som vissa andra hästar hade sprängt lite tidigare på kvällen. Hästar är ibland otroligt korkade och fruktansvärt irriterande och nu uppvisade dessa tre alla de beteenden som kan få en människa att ge upp. De sprang runt som yra höns i hagen och visade inga tecken på att vilja gå hem. Det tog ca fyrtio minuter innan de beslutade sig för att komma hem och vid det laget var klockan tolv på natten. Det är alltid lika kul med hästar...
När jag väl kom in så hade fingret slutat blöda för länge sedan så jag tvättade bara av det litegrann och la mig för att sova. I morse när jag vaknade så var fingret dubbelt så stort som det borde och hade antagit en rödaktig ton. Jag tvättade och öppnade upp hålet igen och tänkte att det borde nog bli bättre men nu ikväll så är fingret fortfarande väldigt svullet och har nu börjat anta en lite blåaktig ton. Det kan ju faktiskt vara så att det finns lite trä eller vante kvar inne i fingret så att det har blivit infekterat, men vi får väl se hur det ser ut imorgon.
Vissa dagar blir ju sådär och det är de dagar man egentligen inte borde ens ha klivit ur sängen, men det vet man ju inte när man vaknar på morgonen.
Tack och godnatt!