Nu har det varit varmt så pass länge att allt vatten har tinat. Idag har vi lagat de flesta av de trasiga vattenkopparna så snart slipper jag bära vatten till alla hästarna. De går ju att bära och släpa vattnet, men det tar alldeles för mycket tid och energi som man kan använda till roligare saker. När man har så många hästar som jag har så gäller det alltid att försöka effektivisera allt arbete så att man får tid till att göra det som är väsentligt (och roligt). Jag tror att jag, i det stora hela, har hittat bra metoder för att göra alla "måsten" men sedan har man ju alltid de där sakerna som händer nästan varje dag som gör det omöjligt att veta hur lång tid saker och ting kommer att ta.
Många gånger så går man ut och tänker att nu ska jag bara göra det eller det, men så händer något och så blir det tre timmar istället för en. Häromdagen hände en sådan typisk sak när jag skulle släppa in hästarna på kvällen. Jag var lite sen men hade bara kvar det sista på kvällen när det plötsligt kommer en bil upp på gårdsplan. I bilen siter en ganska chockad kvinna som just har mött fyra lösa galopperande hästar på vägen. Hon sa att även om hon stannat så hade en liten häst sprungit rätt in i bilen och det fanns mycket riktigt en ordentlig buckla i ena framskärmen. I ett sådant läge blir man lätt lite kallsvettig och börjar genast stressa över vilka av hästarna som har rymt och hur det gått med den som har bucklat till bilen. För att ytterligare spä på stressen så kom jag snabbt på att den enda flocken med fyra hästar varav en är liten är ju faktiskt unghingstflocken. Dessutom så var fortfarande de andra hingstarna ute så möjligheten för att det hela skulle sluta med en ordentlig katastrof var ganska stor. Det var bara att springa ut på vägen för att försöka förhindra fler incidenter. Ganska så snart hördes galopperande hästar och så dök de upp. Till min enorma lättnad så kom det en liten shettis först och jag insåg att det inte var mina hästar. Det var grannens fyra hästar som hade rymt och sprungit hela vägen ner till mig. Fortfarande kvarstog en viss stress då de sprang på vägen mellan Kalles och Joops hage och även om de är ovanligt lugna och snälla hingstar så är det en ganska så stor risk för att de blir förbannade om det kommer främmande hästar för nära deras ston. Jag lyckades iallafall få tag på de ganska så upprörda hästarna och låsa in dem i ridhuset innan några stora katastrofer inträffade och så fick grannen komma och hämta dem och ta hand om den chockade bilisten. Detta var en sådan historia som gör att det ibland tar väldigt mycket längra tid än beräknat när man "bara" ska kvällsfodra eller något annat.
Tack och godnatt!