Kissen har nu funnit sig helt i sin nya roll som mor och visar stolt upp sina barn för alla som vill titta på dem. Hundarna fick hålla sig på behörigt avstånd igår men idag så lyckades Ida smyga in när jag inte såg. Nu gick det bra som tur var och till min stora förvåning så verkar Kissen inte tycka att det var så farligt att ha en stor boxernos i sin låda. Ida har ända sedan Kissen kom som liten unge ansett att hon är hennes katt och nu är hon helt fascinerad över sina nya små katter som hon siktar på att hjälpa till att uppfostra till riktiga hundar. Det är ju ingen större skillnad på nyfödda katter och hundar och med rätt uppfostran så kan man, enligt Ida, lära om dem så att de tror att de är boxrar. Tänk vilken lycka att ha massor av roliga små boxrar att leka med hela tiden...
Kissen tar det hela med ro och jag misstänker att Idas idé om att styra in katterna till att bli boxrar har tagit skruv på henne. Hon kommer alltid springande när hon ser Ida och stryker sig mot henne. Ju mer Ida puttar, fnyser och buffar på henne desto mer åmar hon sig. Kissen är Idas största fan och det är därför Idas plan om att skapa en ny ras av kattboxrar har fötts. Jag misstänker dock att Kissens agenda är lite annorlunda, hon har helt enkelt upptäckt att om man är boxer och traskar efter Ida så flyr alla andra katter.
Efter ett dygns separation krävs det en nos-mot-noshälsning...
Sedan slänger sig Kissen ner på rygg och visar upp sina barn för Ida som febrilt försöker räkna de krälande svarta små sakerna...
Ida tar sedan på sig den roll som hon är bäst på, övervakning och personskydd. Ingen tar sig förbi hennes vakande ögon, så länge hon vakar är lådan en säker plats för Kissen och hennes ungar...
Tack och godnatt!