Idag har jag släppt ut ett gäng med glada ston på sommarbete :) Det kändes lite lustigt att släppa dem trots att jag själv idag bar både vintermössa och långkalsonger, men gräset växer så det knakar och leran hemma i vinterhagarna har nu brett ut sig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Visst brukar det vara lerigt i ingångarna till hagarna och så men mina hagar är så pass stora att det alltid har hållt sig relativt lerfritt i bortändan, men i år så är det lerigt ända upp i skogen. Nu stod jag helt enkelt inte ut med att se hästarna stå och hänga i regn och rusk uppifrån och lerinpackning nerifrån och därför fick de gå ut i en stor sommarhage där det (än så länge) inte ens är lerigt i ingången. Enligt prognoserna så ska dock värmen vara här senast i övermorgon så nu fick de helt enkelt leva med ett tidigt sommarbete (man kan inte påstå annat än att de var nöjda, gräs är alltid gott). De fick med sig en hösilagebal men den tittade de inte åt så vi får väl se om de inte rentav kan leva på det gräs som redan finns. Jag har ju i flera år gått och väntat på den omtalade växthuseffekten, jag avskyr ju vinter och kyla, men nu börjar jag undra om det kanske innebär att vi bara får ett fuktigare klimat. Det är ju inte bara varmt i växthusen utan även fuktigt och instängt. Nu känns det som om det regnade hela hösten så att hagarna blev alldeles underminerade och nu på våren har det bara blivit värre.

Dagens lite tristare händelse är att jag nu har fått punktering på traktorn. Däcket har ju varit trasigt i några veckor och nu gav det slutligen upp med ett litet pys. Jag var ju beredd på en stor explosion men har ändå rullat omkring lite försiktigt för att ta fram balar och annat smått och gott. Nu har jag faktiskt beställt ett nytt däck och med lite tur får jag det inom ett par dagar. Nu innebär dock den lilla däckfadäsen att jag måste montera bort generatorn på grävaren då jag inte klarar mig mer än en dag utan maskin som kan köra bal. Allt hänger liksom ihop när man jobbar som jag gör, trasig traktor betyder att grävaren måste vara hel. Inget lagar sig själv och vissa saker kan man faktiskt försöka sig på utan experthjälp, att ta loss en trasig generator är en typisk sådan sak eftersom man inte behöver montera dit något annat. Att fixa saker själv handlar egentligen oftast bara om att våga riskera att göra fel, om man inte är rädd för att göra fel så blir det oftast ganska så bra. Det är den stora fördelen med mina gamla maskiner, de är helt mekaniska och alla delar är stora och enkla att se. Jag skulle däremot vara helt borta om det var en modern traktor med databox och andra konstiga delar.

Min ovärderliga vän traktorn i arbete...

Det här med facebook är en sak som jag inte tidigare har förstått mig på riktigt, men nu sedan jag hittade en facebookknapp på min hemsida så börjar jag faktiskt uppskatta facebook lite mer. Jag kan dock fortfarande ha lite svårt för viljan och pressen att alltid vara online, sjäv är jag ofta väldigt offline. Det hela började ju egentligen med mobiltelefonen som gjort alla tillgängliga hela tiden, det skapar stress enligt mig. Jag faller ofta själv i fällan och blir stressad av att inte kunna svara när folk ringer. För att motverka detta så bestämmer jag mig ibland för att bara lägga bort telefonen, detta är speciellt lämpligt när man håller på med unghästarna då man verkligen behöver vara IRL. Jag har bekanta som är online via sina telefoner nästan dygnet runt ( jag hoppas att de faktiskt är offline i sömnen) och det märks att det är ett beroende då man ibland tappar kontakten med dem mitt i ett samtal eftersom det piper till i telefonen. Det man kan vara rädd för är att man genom detta pratande online tappar viktiga delar i kommunikationen med sina vänner. Att bara via ett så platt media som facebook är få höra att någon mår bra eller dåligt kan aldrig ge en så komplett bild som ett samtal öga mot öga ger och det är lite farligt då man helt missar viktiga signaler om hur det verkligen står till. Visst är det trevligt med en virtuell kram men den kan aldrig ens var i närheten av den tröst som en verklig kram ger. Risken med att sitta med näsan i telefonen är alltså att man när den verkliga kramen verkligen behövs bara har sina vänner kvar online. Det är faktiskt väldigt skönt att leva större delen av sitt liv offline IRL.

Tack och godnatt!