Äntligen så har min halsfluss gett med sig så nu har jag vaknat ur den halvkoma som jag har vandrat omkring i de senaste veckorna. Tyvärr så har då vädret bestämt sig för att bli sämre igen. Det har nu varit alldeles för kallt och stallet är djupfryst igen. Det betyder återigen att jag ägnar dagarna åt att släpa vattenhinkar åt alla hästarna. Jag har dock varit duktig och ridit trots femton minusgrader, nu får det minsann vara slut på all vila för hästarna. Det har ju blivit lite klent med ridningen eftersom det inte är riktigt lämpligt att ge sig ut när det känns som om någon drar en rasp i halsen varje gång man andas. Jag hoppas nu bara att det inte blir något återfall när det gäller halsontet, halsfluss kan ju ganska lätt återkomma efter ett par veckor. Det känns dock ganska bra att jag har bytt vårdcentral till Vidarkliniken eftersom jag fick ett så mycket bättre mottagande där. Om det nu skulle bli ett återfall så kanns det som om jag är i trygga händer och kommer att få den hjälp jag behöver.
Min vår och sommar är nu ganska fullbokad med alla projekt som är på gång så det finns inget utrymme för förkylningar eller andra krämpor. Precis som det ska vara så blir det mer och mer att göra och större och större projekt, vilket är kul eftersom livet ju faktiskt ska gå framåt. Förhoppningsvis kan jag dock minska lite på hästantalet i sommar eftersom jag har samlat lite för många på hög. Det märks extra mycket så här på vintern när alla står inne och det ska mockas och släpas mat och vatten till dem. Men så fort det blir bra väder så åker de flesta ut så att man slipper extra mockning och matsläpning.
Jag längtar verkligen efter vår och sommar nu så att arbetet kan få bli lite lättare. Jag undrar fortfarande vad människan tänkte på när hon bosatte sig i detta kalla land, det måste ha funnits något bättre ställe att bo på. Antagligen så kom de på sommaren och tänkte att det här var ett trevligt ställe. Man kan faktiskt skylla många saker på sina förfäder, de har ju gett oss sina gener. I mitt fall så innebär det att jag fick en dålig rygg och ett felaktigt bett. I familjen finns även en ärftlig dyslexi och ett notoriskt dåligt affärssinne. Det är ju tur att man bara får hälften av generna från varje förälder annars skulle det ha kunnat gå riktigt illa. På det stora hela så har jag ändå haft tur och jag har haft ett bra liv så här långt. Jag håller på med djur som jag älskar och har bra människor omkring mig.
Det bästa med våren är dock detta med alla nya djur som föds. Jag längtar efter de nya små fölen som snart ska titta ut i vårsolen. Så har söta var Fiffi och lilla Fia för ca sex år sedan...
Tack och godnatt!