Nu har jag fått konstaterat att jag har fått ischias villket inte är en trevlig upplevelse. Idag var jag hos läkaren och han sjukskrev mig i en hel månad så nu blev alla planer för den närmaste tiden omkullkastade. Det är verkligen tur att Fia redan är här och jobbar annars hade det blivit lite jobbigt. Prognosen för ischiasen är dock inte helt hopplös och även om det tar lite tid så blir man oftast frisk från den. Doktorn har dessutom gett mig ganska starka piller så jag sitter här och är lite snurrig i huvudet. Problemet med ischias är att det är en nervsmärta och sådana går inte riktigt att lindra med medicin men eftersom medicinen gör att man blir snurrig och trött så sover man sig igenom dagarna. Om inte ischiasen blir bättre så måste de röntga igen för att kolla så att diskbråcket inte har blivit värre, men med lite tur så beror ischiasen inte på det utan på något annat. Jag misstänker att min lilla avfallning för tre veckor sedan kan ha med saken att göra, jag blev ju halt på ena benet och då snedbelastar man ju ryggen och detta kan leda till att ischiasnerven hamnar i kläm. Nog om detta tråkiga nu, det händer ju faktiskt roligare saker här på gården.
I förrgår hade vi fårbesök i stallet. Våra ansvarsfulla grannar har ju inte sina får innanför staket eftersom de ändå rymmer enligt dem. Dessa får har nu i några år vandrat runt på bygden och ätit tulpaner hos grannarna, men i förrgår så kom de på att de skulle kika in i vårt stall. Fia som var ute och pysslade hörde plötsligt att morfar började hojta och tänkte då att "attans nu har han ramlat eller nåt". Vid närmare undersökning såg hon morfar gå mot huset med arga steg och tio får som stod i stallet och åt hästmat. För en gångs skull fick vi användning för Idas valltalanger och hon jagade fåren med stor entusiasm. Fåren som är vana att bli jagade av talanglösa vallhundar sprang i panik genom hagarna där hästarna också deltog i jakten och Ida som är väldigt försiktig när det gäller elstaket glömde helt bort faran och såg till att eskortera fårskocken hela vägen till grannens gräns och kom sedan tillbaks med hängande tunga och ett nöjt utttryck. Morfar ringde då till grannen och påpekade att det vore trevligt att slippa fårbesök i framtiden varpå grannen utryckte att fåren brukar alltid komma hem på kvällen men att hon nu funderade på att byta ut fåren mot sådana som inte rymmer... Jag tror att man kanske måste ha ett staket innan man byter ut mot rymningsäkra får men jag kan ju ha fel...
Våra grannar är ju lite speciella när det gäller fler saker och de är de värsta skrotsamlarna man kan tänka sig. Vi har i flera år funderat på hur vi ska kunna dölja utsikten över deras skrotlager men ännu har vi inte lyckats lösa det dilemmat. De har dessutom blivit anmälda av de andra grannarna flera gånger men det har inte hänt något ännu. I våras så städade de bort tre containrar med järnskrot men detta syns inte överhuvudtaget då det återstår en sådär femton skrotbilar och lantbruksmaskiner och lastbilsdelar och massor av andra konstiga saker. Det intressanta är att när grannarna flyttade in så tänkte vi att " vad trevligt nu kanske de städar bort allt gammalt skrot som gamla grannen har samlat under de senaste 30 åren", men tio år senare så har skrotsamlingen mer än tiodubblats. Att de dessutom har samlat på sig en massa nordsvenskar som förökar sig lite fritt och traskar runt bland skrotet gör inte det hela bättre. Deras nordsvenskar är riktigt fina och det första stoet de hade var av väldigt fin gammal stam och hade dessutom en ovanlig gul färg. Hennes avkommor har alla fått väldigt speciell färg och är riktigt snygga. Detta har dock inte så mycket med skicklighet att göra utan är mest tur eftersom de bara råkade skaffa henne som hobbyhäst och när de inte kunde betäcka henne på station så skaffade de en hingst så att hon skulle kunna gå med honom. Hingsten är en riktig snygging och efter några år så fick de för sig att de skulle ha några fler ston så då köptes det in två ston till. Dessa släpptes med hingsten den första juli men eftersom de inte ritkigt har koll så blev inte alla stona dräktiga det året men fick ändå gå kvar med hingsten. Detta resulterade i föl som föddes lite fel tid bla ett som föddes i december. Förra sommaren föddes det flera föl och de separerade då hingsten från stona eftersom de nu hade ca femton nordsvenskar och marknaden skriker ju inte direkt efter ohanterade sådana. Det hingstföl som föddes i december gick kvar med stona i ett och ett halvt år så nu får vi se om det dyker upp några höstföl i år... Våra grannar är nu inte heller den ödmjuka typen av människor så deras okunskap kommer inte att förbättras särskilt fort men de menar inget ont och man får bara se åt andra hållet ibland. De är vad man förr kallade månskensbönder och sådana har det alltid funnits på landet. Man måste ju liksom börja någonstan när man flyttar från staden till landet men det är att rekommendera att man tar råd från de som har mer erfarenhet när det gäller djurhållning osv...
Tack och godnatt!