Den här helgen har jag varit på exteriörbedömningskurs och årsmöte ordnat av connemarasällskapet. De har en trevlig tradition att kombinera sitt årsmöte med kurser och konferenser om connemaror, förra året var det körning som gällde och i år en grundkurs i exterörbedömning.
Det var mycket trevligt att få lite bättre förklaring på alla de konstiga uttryck som man kan få på protokollet när man ställer ut. Jag har väl förstått ungefär vad de menat men nu fick man en mer exakt förståelse för allt de skriver. Vi hade både teori och praktiska övningar då vi fick se på ponnyer och bedömma dem själva. Det var inte lätt att ge kritik till ponnyerna då man lätt blir osäker när man väl står där. Jag tycker annars att jag har ett hyffsat öga och ser om hästarna har några fel i benställning och så men här gällde det ju även typ och olika mått som rygglängd och korslängd. Stora avvikelser i dessa ser man ju tydligt men om de har perfekt längd eller är bara lite långa eller korta eller stupande är ju inget som spelar en jätteroll när man tittar på en riden häst. Det är klart att en perfekt exteriör borde göra det lättare i ridningen, men detta är ju en sanning med modifikation då det spelar ännu större roll hur hästens interiör är än hur exteriören är (min egen åsikt).
Efter en sådan här kurs så är det lätt att bli lite ambitiös och springa hem för att börja leta efter fel hos sina egna hästar, men jag kan nog känna mig lugn då jag inte kunde hitta några fel som kan orsaka total katastrof på hästarna här hemma. Eller det är klart, Midas är fortfarande en levande beskrivning som man kunde använda som perfekt typexempel på hur en häst inte bör vara skapt. Jag har ju faktiskt gått en något kortare version av den här kursen på Strömsholm fast mer inriktat på exteriören hos en bra hopphäst eller dressyrhäst. Den stora skillnaden på dessa kurser är att en tävlingshäst har ingen speciell typ utan bara en korrekt exteriör och korrekta rörelser, connemaran är mer komplex då rastypen är den största avgörande faktorn för huruvida det blir en guldhäst eller inte.
Ett mycket bra exempel på detta fick jag när jag var på en utställning en gång och domaren sade att ponnyn jag visade var dagens absolut vackraste individ men tyvärr inte såg ut som en connemara och därför bara fick en sexa på rastyp även om den fick en nia på huvud,hals och bål. Ponnyn i fråga har blivit en mycket bra tävlingsindivid med placeringar i både hoppning och dressyr och är dessutom hållbar (har aldrig haft någon allvarlig skada).
Jag har även exempel på ponnyer som jag har ställt ut som har fått sjuor på gångarterna( inte pga dålig visning utan bara för att domarna vill ha en viss typ av rörelser) men senare fått nior på gången när de tävlat dressyr (inte bara en gång utan flera och aldrig sämre än åtta). Detta är ett specifikt problem som bara finns på ponnysidan och man skulle kanske tjäna på att likrikta gångartskraven med de krav som dressyrdomarna har. Detta är dessutom ett problem som uppstått på senare tid då connemaran har fått konkurrens av ridponnyer som rör sig på ett helt annat sätt och också bedöms mer efter hur man vill ha på tävlingsbanan. Connemaran rör sig ibland lite gammalmodigt och saknar lite av den kvickhet som ridponnyn har. Kravet på gångarterna på tävlingsbanan har alltså höjts pga ridponnyernas intåg.
Av de ponnyer vi fick se på kursen så var det två riktigt fina ston som var bedömda med 42-43 poäng tidigare, dessa var bra exempel på utställningsindivider då de inte bara var väldigt korrekta utan även hade bra rastyp. I mina ögon var de dock ganska överviktiga, om man ska tävla högre klasser så måste hästen vara lite lättare för att hålla.
Huruvida ponnyn är en bra hopponny eller inte är dock nästan omöjligt att avgöra genom att titta på exteriören. Man kan se det lite om man tittar på galoppen då en bra galopp med tryck i bakbenen är avgörande för om ponnyn har något att trycka av med eller inte.
Man kan alltså konstarera att utställningar är en tävlingsform av många och att det är viktigt att föda upp hästar med så korrekt exteriör som möjligt, men att det är inte bara guldponnyerna som är bra individer i connemararasen.
Tack och godnatt!