Idag har mopsarna och jag träffat Annie Lööf. Jag kan säga att själv var jag imponerad över hur trevlig och tillmötesgående hon var gentemot alla de väljare vi mötte. Mopsarna var som vanligt, de älskar alla och kunde nog inte ana att det var en viktig person på plats. Naturligtvis var vi tvugna att ta lite bilder med de numer ganska så välkända kampanjmopsarna, inte ens en partiledare kan ju låta bli att lyfta upp en ullig liten mops:) Nu är det bara tio dagar kvar av valkampanjen och vi ska jobba på allt vi kan för att inspirera folk att gå och rösta. Faktiskt skäms jag inte ett dugg för att jag utnyttjar mopsarna, de häver ju inte ut några valfloskler utan skapar mest en god stämning. Huruvida människor sedan väljer att gilla vår politik är inte deras fel eller förtjänst utan hänger enbart på min förmåga att förklara vad vi vill.
Imponerad matte men kanske inte så imponerade mopsar...:)
I valstugan är vi alla rätt så övertygade socialliberaler men hemma på gården råder det mer förvirring angående den lämpligaste politiska ordningen.
Egentligen råder just nu ett lätt kaos, fårdamerna är kränkta, i deras hage har det släppts in ett antal inkräktare. Här har de i godan ro fnulat runt hela sommaren utan att bli störda av någon, de har betat och legat under en tall och vilat. Plötsligt har de nu blivit inlåsta i vinterhagen och där befinner sig nu en massa suspekta typer som de inte vill beblanda sig med. Baggen Clint dök upp i söndags, en stor, långsam lite klumpig typ som viftar med svansen som en propeller när han springer. Han funderar helt klart på att ofreda en eller flera fådamer så enad front gäller, stampa med fötterna eller fly i flock. Förutom Clint så bor det plötsligt en stor rosa och en liten svart gris där i hagen. De är nog ännu mer suspekta än Clint, de verkar nämligen inte bry sig alls om femton kränkta får. För att göra saken än värre så verkar det som att den där Clint har gått och blivit vän med den lilla svarta grisen. Fårdamerna är definitivt inte socialliberala, inga nya figurer är välkomna och de antar helst att alla de inte känner är potentiella våldsutövare.
Clint och Garbo...
Grisen Garbo är en ganska lustig liten figur, det enda han vill är att få vara med överallt. Ibland får han små glädjeutbrott och skuttar runt helt omedveten om hur omvärlden uppfattar honom. Han är som en glad lite hög hippie, kärlek åt alla, fred på jorden osv. Grisen Greta däremot är en liten betonghäck. Hon traskar åt det håll hon känner för, står någon ivägen går hon helt enkelt över dem. Hon lägger sig i dörröpningen och sover två timmar helt utan att bry sig en millimeter om att det står femton fnysande får i hörnet som inte vågar gå ut.
Man skulle ju kunna tro att min roll på gården skulle vara den som diktator men faktum är att jag nog mest är en LSS-handläggare. Min uppgift är främst att se till att boende och mat finns som passar de olika individerna och att deras behov av daglig sysselsättning tillgodoses. På min gård får helt enkelt betonghäcken sova ifred och de kränkta fårdamerna får skrika ut sin kränkthet hur mycket de vill.
Tack och godnatt!