Idag har Fia avslutat sin tid här och åkt hem till Malmö. Hon är saknad av alla, både hästar och människor. Med sig i bagaget har hon Agape och dessutom kontrakt på en liten häst som hon inte kunde motstå...
Det har varit ett par fantastiska soliga dagar och vi har fått hjälp av Lasse med att röja i trädgården. Helt plötsligt har vi nu nästan utsikt över äppelträden och det är en trevlig omväxling från alla vildvuxna buskar som har spritt sig överallt.
Titti har varit ett litet orosmoment de senaste dagarna, hon är inte sig själv. Hon äter lite dåligt och ser allmänt hängig ut, hon verkar helt enkelt deprimerad. Vi kan inte hitta några fysiska fel på henne och vi har gått igenom allt på henne. Hon har inte ont i benen, ingen feber, magen funkar som den ska, mycket underligt alltså. Det enda som jag kan komma på är att hon är inne i en period med hormonsvängningar som påverkar henne så här. Jag har haft dräktiga ston som har varit lite underliga förut, men man blir ju lika orolig varje gång. Vi försöker nu ge henne lite extra omtanke och barnen är inte svårövertalade när det gäller den biten, hon är mycket älskad av dem som rider henne....
Morfar har hållit på med att laga den stora tippvagnen som krashade i våras. På eftermiddagen så kom han gående in i stallet där jag höll på och pysslade med Titti och frågade om jag hade någon klippmaskin. Det har jag ju men den går inte att använda på människor, om man inte vill få hjärnskakning vill säga. När jag frågade varför han ville ha den så svarade han att "jo det har hänt en liten olycka". Det gjorde bara mig ännu mer frågande till vad han skulle ha en klippmaskin till. Svaret på mysteriet var att Morfar hade råkat sätta eld på ett papper när han svetsade och detta papper hade flugit upp på huvudet på honom och därmed satt eld på det lilla hår han har däruppe. Han var alldeles svart i skalpen och håret stod i små testar och han tänkte att det var lika bra att raka av resten så att det blev jämnkort. Jag frågade naturligtvis om det gjorde ont, men det sved bara lite tyckte han. Detta är typiskt för morfar som kan komma med blodet rinnande från diverse sår och ändå inte tycka att det känns. Jag skickade in honom och sade att han faktiskt var tvungen att tvätta huvudet innan det gick att bedömma skadornas omfattning. Efter tvätt så kunde vi konstatera att han inte hade fått några brännskador men att frisyren inte riktigt är vad den har varit... Och vad kan man lära sig av detta? Jo att svetsloppor är det inte roligt att få i håret...
Tack och godnatt!