Idag har det varit fullt upp för Splendid med alla ston som ska kollas och betäckas. Marsala betäcktes och skickades hem, Celine betäcktes för första gången och så fick han kolla resten av tjejerna. Det blir ibland lite hektiskt att vara hingst när alla stona kommer på en gång men Splendid är ganska så duktig på att slappna av mellan allt arbete. Det blir desto mer spring för mig som måste släpa ut och in alla ston för att kolla dem.
Ida började ju löpa för ett par dagar sedan och förhoppningsvis ska vi iväg och träffa en trevlig hanhund om ett par dagar. Det blir lagom att få valpar om två månader när kattungarna är utflugna och alla fölen är födda. Jag är ju en äkta uppfödarnörd så det är trevligt att få ett nytt projekt när de andra börjar bli stora. Kattuppfödning är ju en ganska lättsam form av uppfödning då de sköter väldigt mycket själva. Det roliga i att föda upp kattungar är att få följa deras snabba utveckling från små hårbollar till små miniatyrjägare. Hästar är ju mer långsiktiga projekt då det tar flera år innan resultaten kommer. Det är ju också långsamma generationsväxlingar på häst, det tar minst fyra år mellan generationerna. Katter tar bara ett år och hundar ca två så det går väldigt mycket fortare. Om man föder upp ett sto så tar det egentligen åtta år innan man ser om just det stofölet har blivit ett bra avelsmaterial. Först ska hon ju uppnå tre års ålder så att det går att betäcka och sedan tar det fem år innan fölet har blivit fyra år så att man verkligen kan se hur det blir som ridhäst. Det är denna långsiktighet som gör hästaveln så svår men samtidigt fascinerande.
Man får liksom prova sig fram i början och efter ett tag så hittar man oftast sitt sätt att avla. Det finns lika många teorier om hur man får fram den bästa hästen som det finns uppfödare. Det är ändå så att det tar väldigt många år innan man kan bevisa att man hade rätt i sin teori så det gäller att försöka att inte bli för påstridig i sina åsikter innan man har hållit på tillräckligt länge. Det är väl bra om man tar in det bästa man kan hitta när man startar upp sin avel men innan man själv har fått fram fler bra hästar har man inte mycket att komma med. Det har tagit mig femton år som uppfödare att komma till en punkt där jag faktiskt vet ungefär vad jag håller på med. Resultaten har ju nu hunnit komma och jag har fått bekräftat vilka linjer som håller och vilka som inte var tillräckligt bra. Uppfödning är ju ingen exakt vetenskap utan man får gå en hel del på känsla när man parar ihop olika individer. Målet för min avel är att få fram riktigt bra tävlingsindivider och den bästa metoden för detta är att använda sig av avelsdjur som själva har presterat på tävlingsbanan.
När det gäller hunduppfödning så är jag ju en nybörjare. Det är klart att all erfarenhet inom hästavel gör att det blir lite lättare att börja med en annan uppfödning eftersom man har realistiska förväntningar på vad som ska hända. Hunduppfödningen kommer bara att vara en hobby till att börja med men med tanke på hur kul jag tycker det är med uppfödning så vet man aldrig var det kan sluta...
Ida som valp med Bina som utmattad valpvakt...
Tack och godnatt!