Idag tog vi farväl av Mormor och det här är det jag vill säga:
Torka alla tårar och minns med glädje snarare än sorg ty det liv som släcktes var ett gott sådant och de gåvor som gavs större än döden då de föddes ur kärlek mer oändlig än tid och rum. Lyckliga är vi som fick ta del av dem och vackrare blev världen för att du fanns. Vi väljer att tacka för det livet som du förvaltade så väl och det arv du lämnade till oss att bära. Det är ett lätt arv att bära, fullt av kärlek och ödmjuk beundran inför styrkan som finns i livets kraft. Känslan av att allt liv har ett värde och att varje människa ska bemötas som det mirakel hon är vill vi bära med oss i våra hjärtan. Den vackraste själen vill vi minnas med ett leende, den som blev större för varje liten bit som skänktes till dem som behövde den mest. Gåvor som gavs utan krav som vi nu tackar för genom att ge vidare så att våra egna själar kan växa och fyllas. Själar som fylls av ljus blir lättare att bära ju större de blir .En ljusbärare kan aldrig riktigt slockna så länge minnet lever i de som någon gång mött henne och ljuset bärs vidare i vars och ens hjärta. Att skapa värme genom att öppna sin dörr och välkomna alla in är en förmåga vi också vill ärva och ge vidare. När nu ett starkt ljus är på väg bort samlas alla vi som bär på delar av det tända av hennes värme och då blir det starkare än någonsin. Låt oss sörja enbart en kort stund för att sedan känna värmen, se ljuset och gå med lättare steg då själen fyllts litegrann av vetskapen att du funnits i våra liv.
Tack, mor, mormor syster och vän