Idag blev det ytterliggare en sådan där dag då det inte blir några tråkiga pauser.
Allt började med hovslagarbesök på förmiddagen vilket gick ganska bra, unghästarna skötte sig bra för en gångs skull. Unghingstarna börjar ju få lite vårkänslor men höll sig i skinnet fast de fick komma in och se lite spännande ston. Det är alltid lite vanskligt när tonårshormonerna börjar svalla men som tur är så dämpas de en hel del av att vi har de gamla hingstarna som skrämmer dem ganska så mycket bara genom att finnas till.
Ida fick vara med ute hela tiden eftersom hovslagaren är en av hennes favoritpersoner (mest för att han tillverkar goda hovbitar) och det alltså var lätt att hålla reda på henne. Hon står fortfarande under hårdbevakning för att inte riskera några tjuvparningar av grannhundarna. Precis när hovslagaren var klar så dök det upp en svart hund utanför dörren med glatt viftande svans och förhoppningar om lite skoj med Ida. Som tur var så hade han ett halsband som jag fick tag på innan han hann skutta in i stallet och börja uppvakta Ida. Han åkte direkt in i en box för säker förvaring och där satt han och ylade och gnällde, stackaren.
Efter lite funderande och en titt i örat så var det bara att konstatera att jag inte hade någon aning om vems hund det kunde vara, så jag gick in och ringde polisen för att höra om någon saknade en svart hanhund. Det blev en halvtimmes väntan i telefonkö innan jag fick prata med en förvirrad sekreterare av något slag. Efter ett långt tag blev jag till sist kopplad till en polis som inte kunde hitta någon anmälan om saknad hund men som undrade om han kunde bo kvar tills någon letade efter honom. Det var inte något alternativ då den stackaren var helt förtvivlad ute i boxen eftersom han så gärna ville träffa Ida. Det slutade med att jag helt enkelt tog med honom till polisen eftersom jag ändå skulle in till Södertälje och träna. Lite knepigt var det eftersom jag inte visste om han skulle klara att gå i koppel i stan, men han var väldigt glad och snäll även om han inte verkade vara särskilt stadsvan.
Han drog och hängde lite i kopplet och de som satt och väntade inne hos polisen såg något förvånade ut när jag kom insläpande med honom på polisstationen. För att göra det hela lite mer besvärligt så var det första han gjorde att lyfta på benet och skvätta på nummerlappsmaskinen i väntrummet, kanske inte helt uppskattat av åskådarna kan man lugnt säga ( förskräckligt ociviliserat enligt mig också). Det var bara att traska fram till receptionen och säga att det hade hänt en liten olycka men att hunden inte var min och att de gärna fick ta honom på en gång. Receptionisten tittade lite på hunden och harklade sig och sa att hon var inte riktigt någon hundmänniska så jag fick gärna komma in med honom. Det var två receptionister där som inte riktigt visste vad de skulle göra med honom så jag fick stå där bakom och vänta medans de funderade på ett bra förfarande. Efter en stund så fick jag iallafall lämna mina uppgifter och lämnade hunden hos dem med ett litet snöre som koppel. Hundstackaren var iallafall fortfarande glad och viftade på svansen under hela den förvirrade proceduren.
Allt detta tog nu lite för lång tid så jag var en halvtimme sen till min träning. Det blev en snabbträning då jag väntade på att det skulle komma en ny liten ponny efter träningen. På vägen hem så ringde receptionisten och sade att ingen hade hört av sig angående hunden och hon undrade om jag ville ha den om ingen kom och hämtade den. Tydligen räknas hundar som vilket hittegods som helst och man kan alltså lägga in ett önskemål om att de ska tillfalla den som hittat dem. Nu vill jag nog inte ha någon svart blandrashund även om den är glad och snäll (och gärna anmäler sig som frivillig far till Idas kommande valpar). Det är ju inte direkt som att ta emot en hittekatt eller så.
Jag hann precis hem och fodra hästarna innan ponnybytet, Rosie har åkt hem och Pärlan har tagit hennes plats ( ingen kommer att se detta då ponnyerna är ganska lika varandra). Sedan var det bara en massa städning och kvällfixning kvar och vid halv tio så var allt klart, pust.
Efter en sådan dag så är det verkligen skönt att få krypa ner i sängen, men det är faktiskt väldigt skönt att vara trött på rätt sätt efter att ha uträttat ett gott dagsverke.
Tack och godnatt!