Idag var det hopplektion igen. Allt gick bra tills Olivia och Magic gick skilda vägar efter ett hinder, när man är nio år så blir det väldigt dramatiskt vid alla avsittningar men Magic är så otroligt cool. Han stannar helt snällt och står där och begrundar sitt öde medans Olivia tar i från tårna. Det påminner väldigt mycket om en viss Camilla som red här förut som sa att de är säkrast att skrika högt för säkerhets skull eftersom man vet ju aldrig om man har slagit sig ordentligt. Det går dock över fort och sedan kan man fortsätta som ingenting hänt.
När det gäller min rygg så fick jag besked från ortopeden idag om att jag nu ska få en remiss till operation av diskbråcket. Det visade sig att på senaste magnetröntgen så var förändringen från det förra så stort att det blir bäst att operera. Till råga på allt så fick jag nu order om att ta det lugnt och absolut inte anstränga ryggen eftersom det tydligen föreligger en viss risk för att benet viker sig eftersom nerven är klämd, det har jag ju inte märkt förut...
Midas har nu fått ytterligare ett användningsområde, han är min anställningsintervjuhäst. Eftersom jag håller på och letar efter en ny stallhjälp så kommer det lite olika offer på intervju. För att kunna avgöra deras kunskapsnivå och hur de hanterar hästar får de ta in och rida en sväng på Midas. Han är ju världens snällaste häst men det vet ju inte de som kommer hit och eftersom han är stor och ibland lite energisk så avslöjar han rätt så snabbt hur säkra de är i sin hantering. Ridmässigt så är han väldigt lätt att rida om man bara kan litegrann, men han kan däremot vara lat och seg om han kan komma undan med det. Så om man ska få jobb här så måste man alltså först bevisa sin duglighet genom att klara av att visa Midas från hans bästa sida. Man måste dessutom gå igenom boxerprovet dvs kliva ur bilen och ta sig till stallet utan att bli vält eller helt nedsmutsad av idatassar.
Imorgon blir det fler intervjuer för Midas och boxrarna.
Tack och godnatt!