Ja vem kan det vara som är dagens hjälte?
Till säkert ganska mångas förvåning så är det...
ASTRID!
En liten förklaring är nu på sin plats och detta är skälet till denna utnämning: Igår kväll när jag höll på och kvällsfodra och pyssla så hör jag att Astrid börjar vrålskälla på något. Först tänkte jag inte så mycket på det eftersom hon ganska ofta börjar skälla på diverse saker, men efter en stund så började jag inse att det var något som inte stämde då hon inte slutade. Envist så stod hon någonstans och skällde med en väldigt uppfodrande ton. Eftersom det började låta väldigt skumt så gick jag dit för att se vad det var som hon så bestämt var tvungen att skälla ut. Hon stod på andra sidan huset från stallet sett och skällde på något i hagen där. När jag till sist kom fram till henne så uppdagades det att där under en gran satt stackars mormor och ropade på hjälp. Hon hade ramlat och slagit i armen så illa att den var bruten och hon har ju inte så stark röst så det fanns ingen chans att jag skulle höra henne borta vid stallet, men Astrid hade då blivit lite upprörd över mormors rop och hjälpte till så gott hon kunde genom att skälla det högsta hon kunde. Lilla Astrid har ju inte gjort särskilt mycket rätt här i livet, mest bus och tjuverier faktiskt, men just igår så var hon både klok och duktig. Nu så hittade jag mormor innan det gick riktigt illa och hon fick åka ambulans in till sjukhuset. Idag så var mormor ändå vid ganska gott mod då det visserligen gör ont i armen men som tur är så slipper hon operera den och nu ska hon ha armen i mitella i ett par veckor. Det som var tur med att Astrid larmade som hon gjorde var att annars så hade det tagit väldigt lång tid innan mormor fått hjälp då jag ju hade massor av pyssel kvar ute i stallet.
Hjälten...
Astrid har ju den senaste tiden funnit sig väl i att bli storasyster och därmed lite undanskuffad eftersom de nya små systrarna tar all uppmärksamhet. Det tillhör ju naturens lag att äldre syskon i en flock får lov att stå tillbaka när det kommer nya små liv och Astrid har tagit detta på största allvar. Hon är så till den milda grad seriös i sitt ansvarstagande att hon inte har ätit ordentligt på två veckor. Nu kan man ju tro att detta skulle bero på att hon deppade över den förlorade uppmärksamheten men så är det inte riktigt utan hon har helt enkelt erbjudit all sin mat till den behövande modern. Istället för att äta när hon har fått mat så har hon bara tittat på den och när sedan Ida har dykt upp så har hon liksom pekat på maten med en min som säjer att titta vad jag har hittat åt dig, sedan har hon stått och tittat på när Ida gluffsat i sig maten. Om det mot all förmodan sedan har funnits lite kvar så har hon tuggat i sig det. Idag så tyckte hon dock att nu så fick det räcka med självuppoffring eftersom hon nu har fått tillträde till valparnas rum av Ida som nu tycker att även Astrid kan assistera med barnvaktande. Ida är ju en mycket klok mor och nu när de små har öppnat ögonen och börjat vingla omkring på sina små ben så tycker hon att flocken ska återgå till ett mer normalt tillstånd. Detta innebär två lugnt sovande boxrar i sovrummet med två små kravlande knyten i valplådan.
Det här med hur Astrid beter sig med valparna är ganska så intressant då det påminner väldigt mycket om Idas beteende med kattungarna. Modersinstinkterna är väldigt starka i deras tiklinje och oavsett art eller sort så vill de bara ta hand om alla ungar. Ida höll ju på och tvätta och fixa med de stackars små kattungarna som ju då blev mer genomblöta än rena, men som enligt henne behövde mycket mer omvårdnad än vad den slarviga kattmamman erbjöd.
Ida tvättar liten katt...
Jag tror inte att Astrid anser att Idas valpar är slarvigt omhändertagna, men hon tycker att de är jättefina och skulle gärna hjälpa till med tvätt och matning om det behövdes. Alla gör ju olika med sina flockar men jag tror på att få det hela så lugnt och naturligt som möjligt och eftersom Ida är den stora modern så är det lugnt med Astrids närvaro, men när Astrid sedan (förhoppningsvis) får valpar så kommer det antagligen inte gå att låta Ida vara särskilt mycket i närheten eftersom risken är så oändligt mycket större att en dominant tik antingen snor eller skadar valparna som den ranglägsta tiken har. Man måste hela tiden känna sina djur väl och jag tror att det är en klar styrka hos mig som uppfödare att jag har hållit på med djur i så många år att jag har lärt mig mycket om flockdynamik och hur jag ska få olika situationer att fungera. Det är med hundarna precis som med hästarna att så länge modern är dominant i en flock så går allt bra men om modern är ranglåg så blir det problem om man inte är uppmärksam. En nybliven moder kommer alltid att vilja försvara sina barn men detta kan ses som ett hot om man har någon individ som är mycket ranghög men som inte är helt hundra i sin roll. Detta är ett av skälen till att det är knepigt med valacker och föl, valacken är inte helt naturlig i sin roll som ledare och vet helt enkelt inte vad som är hot eller inte.
Hur som helst så är det lika intressant att utforska olika beteenden hos flockdjuren, vare sig det är hästar eller hundar, och man lär sig något nytt varje dag.
En liten bonusbild på valparna med deras nu ganska stora ögon...
Tack och godnatt!