För alla som vill veta hur det går för stackars lilla Ida så kan jag rapportera att hon mår lite sisådär. Hon har nu stått på antibiotika i några dagar så livmodern och ljuvret ser bättre ut men igår så svullnade hon upp mellan spenarna på ett lite obehagligt sätt. Jag var och tävlade idag och vågade inte lämna henne hemma utan tog med henne för att hålla koll på mjölk och allt. Efter många år med hästar så kunde jag känna igen att svullnaden var en typisk böld som höll på att komma fram. Under dagen så såg jag hur den mjuknade i mitten och jag tänkte att jag nog skulle bli tvungen att åka till Andreas ytterliggare en gång för att öppna upp den. På vägen hem när vi var strax söder om Nyköping ,närmare bestämt vid Jönåker; så flyttade sig Ida plötsligt till andra sidan av bilen. Skälet till detta var att bölden hade öppnat sig själv och lämnat en otrevlig stor blöt fläck i baksätet. Efter en snabb koll av hur stort hålet var så blev det akutsamtal till Andreas och direktfärd dit med bara ett snabbstopp för att lämna av den stackars hästen.
Vi vet inte vad som orsakat vad, men bölden satt i operationssåret och hade spruckit upp mitt i ärret. Den var riktigt stor och lämnade ett hålrum som vi fick sätta in en dräneringsslang i. Ingångshålet är stort som en femkrona och man ser liksom rakt in i hunden. Som tur är så har inte bukväggen skadats men hålrummet är stort nog att rymma en knytnäve ungefär. Ida var så otroligt duktig att vi kunde tvätta och sy och greja utan vare sig bedövning eller lugnande medel, hon låg helt stilla och verkar förstå att även om det gör ont så blir det bättre sedan. Vi har nu satt in extra antibiotika för att ta hand om alla infektioner som grasserar i den lilla hundkroppen och även om det ser otäckt ut så finn det goda chanser att det kommer att gå bra för henne. Nu ligger hon i sin korg med en krage runt halsen med droppande dränage...
För alla mindre känsliga läsare kan en närbild av det otäcka hålet beskådas längst ner på sidan.
För att övergå till lite gladare nyheter så har det gått riktigt bra den här helgen för mig på tävlingsfronten.
I frdags var vi i Mariefred med Fia och Ida (ponnyn). Fia startade sin första vanliga tävling och hoppade felfritt i båda starterna. Hon gör allt precis rätt och verkar tycka om att åka på tävling. Hon hoppar fortfarande lite för stort ibland, men hellre det än att de är oförsiktiga. Det blir inte heller alltid helt raka anridningar och språng så det gäller att bara hänga med...
Även Ida gick strålande och gick felfrit i Ld och kom till omhoppning för första gången i LC. Där gav de järnet och gjorde en mycket snygg runda som resulterade i en fjärdeplats. Det var både en nöjd ponny och ryttare och förälder och ägare som fick vara med om prisutdelning...
Idag så var jag i Norrköping med Canja och startade 100 och 1.10. I första klassen så gick det helt ok tyckte jag men det fanns fortfarande en del att jobba med. Tydligen så räcker ok väldigt långt ibland för vi lyckades faktiskt vinna klassen (tänk vad bra det blir om det blir bra då) trots en inte helt perfekt omhoppning. I andra klassen så blev det ett missförstånd som resulterade i först ett stopp och sedan en rivning på ett riktigt läskigt hinder enligt Canja. Vi jobbar nu vidare för att ta oss upp i klasserna så att det blir lite mer riktiga hinder, men det behövs mycket mer sammanridning innan vi får till det som jag vill.
På det hela taget så har helgen iallafall varit trevlig och nu ser jag fram emot nästa helg och fälttävlan med min favorit, Midas.
Tack och godnatt!
(skrolla ner för äckig bild, rekommenderas ej för känsliga personer)
.
