Jag tänkte att det så här på årets sista dag var dags för en liten återblick på året som gått. Det har varit ett lite jobbigt år men det har också innehållit trevliga stunder.
Januari började bra men i mitten av månaden så slog ryggproblemen till. Det började som ett ryggskott som inte ville gå över så jag fick lov att ringa in förstärkning i form av Fia från Malmö. Doktorerna tyckte inte att det var så farligt men till sist blev jag iallafall sjukskriven och lyckades också hitta en tjej som kunde jobba och sköta stallet.
Februari tillbrinades mest i sängen och det enda roliga som hände denna månad var att jag lyckades skapa den här hemsidan.
I mars började man misstänka att det kanske var lite värre än ett vanligt ryggskott och jag fick äntligen en remiss till magnetröntgen. Hästarna blev inte ridna under hela denna tid och jag fick sämre och sämre samvete över alla oinridna unghästar som bara skräpade runt överallt.
I april var det dags för röntgen och man konstaterade att det faktiskt fanns ett diskbråck i bröstryggen så det var inte konstigt att det gjorde lite ont. Trots detta så började det kännas bättre så jag började försöka rida lite smått och det gick bra. Fia kom tillbaks för att jobba så att hästarna skulle bli lite mer ridna också så nu började det kännas lite mer som att våren inte skulle bli helt bortkastad. Canja fick ett fint hingstföl ( naturligtvis så fölade hon när inte Fia var här) som vi tänkte döpa till One in a Million och kalla Olle. Det visade sig snabbt att Canja var en slarvmorsa som inte tänkte hålla reda på sin avkomma utan hon lämnade det upp till honom själv att hålla reda på maten. Joop var på lokalutställning på rockelstad och blev guldbelönad och bäst i rasen. John och Julia byttes bort mot Yason för att bli körhästar hos familjen Mattsson.
I maj blev det bättre och bättre och jag red mer, även om jag inte tog mig an unghästarna ännu eftersom man helst ska vara i god form när man ägnar sig åt sådant. Sunny fick även hon ett fint hingstföl (naturligtvis var inte Fia här då heller) och eftersom det hade visat sig att Canjas föl inte kunde döpas till One in a Million eftersom det redan fanns ett halvsyskon med det namnet så fick Sunnys föl "ärva" namnet. Han började därför kallas Lillolle. Under maj så ökade dessutom hästantalet på gården rejält då det ramlade in en hel del ston som skulle betäckas med våra hingstar. Jamiro blev också såld denna månad.
Juni började med att Kylie totallurade oss och fölade i hagen 10 dagar innan beräknad nedkomst. När vi fick se hennes föl så beslutades det att detta föl bara måste heta One in a Million då hon hade extremt mycket utstrålning och det helt enkelt kändes som om det var hennes namn. Hon går nu under det mindre glamorösa arbetsnamnet Ulla. Det blev mycket jobb med betäckningar och dylikt denna månad och vid ett tillfälle så hade vi faktiskt över 50 hästar på gården, ett nytt rekord. Det var dessutom några saluhästar som skulle ridas och visas, som tur var så gick det ganska bra med försäljningarna med undantag för vissa mindre trevliga kundbesök som man alltid får när man ska sälja hästar. Avslutningen av månaden blev dramatisk då Bina insjuknade i akut errlichia (fästingsjukdom) och höll på att stryka med av medicinen. Hon blev dock frisk på ganska kort tid och blev sig själv igen.
Juli började i tävlingens tecken med tur till Vingåker med Jack och Midas. Jack var då redan såld men fick följa med eftersom det var bra erfarenhet och allt redan var bokat och betalt. Midas gick fantastiskt bra och tog fyra rosetter på fem starter och Jack gick felfritt i LA. Veckan efter tävlingsdebuterade Ida på hemmatävlingarna och skötte sig utmärkt. Efter hemmatävlingarna började jag känna av mitt högerben men trodde bara att det var träningsvärk eller något sådant. Det blev bara värre och värre och efter ett par dagar så kom jag inte ur sängen på morgonen. Stackars Fia blev återigen tvungen att sköta hela stallet helt själv igen. Sista helgen i juli var det riksutställning för connemara där Gino gjorde en fanatstisk tävling med placering i ridklass, vinst i Working hunter pony och guldplakett i utställningsklassen. Joop var också med men han tyckte att det var varmt och tråkigt och släpade sig runt i ringen vilket resulterade i hans första silverplakett i livet.
Augusti är en månad som inte behöver nämnas så mycket då jag mest låg i sängen totalt drogad och tittade på hela OS. Det enda positiva som hände var riksutställningen för brittiska ridponnyer som ägde rum här hemma där Lydia blev guldbelönad ( för andra året i rad).
September tillbringades också mest på rygg, men nu hade jag iallafall fått hjälp av min mycket kompetenta sjukgymnast som skickade mig till en ortoped som skickade mig till ny magnetröntgen som sa att jag hade ett nytt diskbråck, denna gång i ländryggen. Fia flyttade också hem till skåne igen ( efter att ha råkat köpa en fölunge vid namn Olle) och Victoria började jobba i stallet.
I oktober blev jag äntligen opererad och sedan gick rehabiliteringen i raketfart.
November ägnades åt att ta mig upp ur sängen och ut till stallet igen, inte så inspirerande när det är mörkt och lerigt kanske. Jag började också sätta igång lite hästar lite smått, men bara de snälla äldre hästarna för att inte ta några risker eftersom det tar ett tag för ryggen att bli stabil igen efter en diskbråcksoperation.
I december blev jag nästan friskförklarad och nu har jag satt igång med både vanlig ridning och alla andra sysslor som behöver göras. Det är nu 10 veckor sedan operationen och allt känns ganska bra nu så nästa år kommer nog bli lite trevligare.
Gott nytt år!!!