Idag var det stor kontroll av statusen på betäckningsstona. Till vår stora glädje var Lucy dräktig så Magic håller stilen även i år. De andra stona skulle bara kollas angående brunst och dylikt och det var några som faktiskt har hängt sig i brunsten. Dessa måste man ge en liten hormonspruta eller så får man vänta och se om de kommer igång av sig själva. När stona låser eller hänger sig i brunsten så betyder det att de inte kommer i brunst som de ska. Detta beror på att när de har haft ägglossning så bildas det något som kallas gulkropp som sitter på äggstocken. Gulkroppen bildar hormon som hindrar ägglossningen och i normala fall så försvinner gulkroppen sakta och så när den är helt borta så kan stoet få en ny äglossning. Denna cykel ska ta ungefär 20-21 dygn men ibland så försvinner alltså inte gulkroppen utan sitter kvar och hindrar då brunstcykeln. Man kan då spruta ett hormon som gör att gulkroppen försvinner och då kommer stoet i brunst inom ett par dagar. Om man har lite bråttom och inte kan vänta på att stoet ska brunsta i sin normala cykel kan man också påskynda saker och ting genom att spruta hormon. Det finns också ett hormon som man kan ge när stoet har gått i brunst som styr tidpunkten för ägglossning. Detta gör man för att vara säker på att insemination kan göras så nära ägglossningen som möjligt villket inte alltid är så lätt när man använder transportsperma eftersom man bara kan få den skickad vissa dagar. Det är alltså en avancerad procedur att hålla på med betäckningar nu för tiden eftersom tekniken har gått så mycket framåt och man därför kan kräva bättre dräktighetsresultat.
Trots alla dessa tekniska framsteg finns det ändå inte mycket som slår Kalle och hans intuition, han kan med sin näsa lukta sig till exakt var i brunsten ett sto befinner sig och om hon redan har haft ägglossning så ser man direkt på honom att hon inte är intressant. När han får gå med stona så använder han sig av sin näsa så till den milda grad att man ibland undrar om han verkligen har betäckt eftersom han verkar nästan nonchalant i sin inställning till de brunstiga stona. Han har dock i princip 100 % dräktighet genom åren villket är väldigt mycket bättre än de bästa betäckningsstationerna. Förutom att han är duktig på att veta när han ska betäcka så är han dessutom superfertil, vissa ston har vi bara fått till ett språng på pga att de har varit krångliga men även dessa har tagit sig, han har därför fått en hel del sådana ston som folk nästan har gett upp med.
Idag har vi också fotogarferat våra nya försäljningsobjekt och till vår stora förvåning visade det sig att Riviera, som i vanliga fall är en ganska försynt och lite ordinär ponny, blir extremt fin på bild. Vissa hästar, och människor, kan vara väldigt vackra i verkligheten men när kameran kommer fram ser de ut som döda sillar, Kalle är ett sådant exempel, medans andra som inte ser mycket ut för världen blir vackra som bara den. Det är väldigt intressant att man aldrig kan gissa hur det kommer att bli och varje gång vi tar fram kameran väntar vi med spänning på resultatet. Riviera gjorde iallafall sitt bästa och belv så här fin...
Hon ser ut som en riktig stjärna och jag tror att den som blir gladast över detta är hennes matte som blev lite deprimerad efter att ha fått höra att ponnyn inte dög till nånting av de som var och tittade på henne i söndags. Om en ponny eller häst inte lever upp till de förväntningar som man har som köpare så behöver man inte såga den totalt inför ägaren utan det räcker kanske med att man tackar nej till att köpa den. Ingen tvingar en att åka och titta på hästen och man måste absolut inte köpa något man inte vill ha så det skadar inte att vara lite förstående inför att alla inte har samma åsikt om vad som är bra eller dåligt. Det är, som jag har sagt tidigare, inte lätt att sälja hästar.
Tack och godnatt!