Denna förtjusande lilla varelse är det senaste tillskottet i det allmäna menageriet som bor på vår gård. Vi har under ett par år haft en liten snokfamilj någonstans under loggolvet och ibland så händer det att något litet barn irrar upp i stallet. Då får man bara ta en hink och peta in snokbarnet i den och sedan bära iväg den till ett säkert ställe där inga hundar äter upp den (och inga inackorderingar får några hjärtattacker). Den är nu bosatt på ett lämpligare ställe och kommer förhoppningsvis att växa upp till en ståtlig snok som kan hjälpa till med råttbekämpningen (för dem som riskerar hjärtattack så bor den nu borta i diket vid brunnen)...
Snokar är faktiskt nyttodjur på det viset att de hjälper till att hålla råttbeståndet nere, men de har den nackdelen att de luktar riktigt illa. Vi hade faktiskt en snokfamilj under huset ett år och det var en konstant stank den sommaren. Ännu värre luktar det när Ida får tag på dem och äter på dem, dels luktar den döda snoken illa och dels så luktar det inte nyponros om de fisar som sedan bubblar ur hunden i ca tre dagar.
Vi har väldigt många nyttodjur på gården som har flyttat in på eget bevåg. Den största samlingen bor dock under pallarna vid hösilaget, där har vi nämligen ett helt bisamhälle. De är väldigt fredliga små flygfän och de är otroligt viktiga för alla blommor och mest av allt för fruktträden. Den enda gången de blir upprörda är när man råkar lägga en höpåse över deras ingång, de hemvändande bina hittar ju inte in och börjar då surra förvirrat i små cirklar. Mitt stora dilemma när det gäller bina är nu att man egentligen borde flytta deras samhälle till en säkrare plats, risken för att de blir krossade i vinter av böbalen är ju faktiskt överhängande. Inte nog med att man ska behöva bekymmra sig över en massa hästar, hundar, katter och fåglar nu ska man även behöva ta hand om en snokfamilj och tvåtusen små bin...
Tack och godnatt!