Idag blev det en ganska dramatisk dag. När jag gick in på lunch så stog lilla No Doubt själv en bit från de andra och jag reagerade på detta då hon oftast aldrig är många meter från sin halvsyster Nirvana. När jag kom ut igen efter lunch så stog hon fortfarande kvar på samma ställe så vi gick ut för att kolla henne och ta med henne hem. Hon var kraftigt halt på höger bak, det släpade lite efter henne och hon hade klara problem med att gå. Dessutom kunde man höra att det knäppte i benet, vilket aldrig är ett gott tecken. När vi hade fått in henne så kunde jag bara konstatera att det inte verkade bättre än att något var av högt upp på högersidan. Det var bara att ringa Andreas som turligt nog kunde komma och titta på henne. Han kom och klämde lite och bekräftade mina misstankar om att det var en fraktur på höftbensknölen. Det är nästan omöjligt att röntga en sådan fraktur då den sitter krångligt till men den är ganska lätt att diagnosticera genom palpation så Andreas var väldigt säker på sin sak.
Stackars lilla No Doubt har verkligen inte haft det lätt här i livet och jag tänkte att nu var det väl ändå kört, men Andreas sa att detta var en ganska vanlig typ av fraktur och att man kan visserligen inte göra något åt den men det är ungefär 50% chans att hon klarar sig och att den växer ihop av sig själv. Det var iallafall skönt att inte behöva avliva direkt vilket jag hade förberett mig lite på utan nu ska vi ge henne smärtstillande i 10 dagar och sedan bedömma om det går åt rätt håll. Hon är ändå vid ganska gott mod och äter glatt och har inte så väldigt ont när hon står still. Om hon nu klarar sig så är det dock en ganska stor risk att hon blir lite låghalt då det ofta uppstår en viss snedhet när sådana här frakturer växer ihop.
Nu får man då tolka det här med chansen som man vill, antingen så säger man att det är 50% risk att hon dör, eller så säger man 50% chans att hon klarar sig, jag väljer nog alltid det senare. Hon har ju redan överlevt flera sådana odds, när hon blev moderlös vid ett dygns ålder så sade man att det var 50% chans att hon skulle överleva, när hon sedan fick allvarlig diarré var det också en sådär 70% chans till överlevnad, den påföljande lunginflammationen var hon nere på 50% igen och den efterföljande halsbölden var i paritet med lunginflammationen. Hon är alltså till 230% dödförklarad redan innan dagens händelse...
Hon var ett otroligt charmigt litet föl och jag tror att det som räddade hennes liv från början var det faktum att Ida adopterade henne. Det mest fantastiska i det hela var det faktum att Ida redan hade ett föl vid sidan som var tre månader gammalt och ändå så accepterade hon ett nytt föl utan att knota allt för mycket. Hennes egna föl, Nirvana, var dessutom en riktigt välnärd liten dam som var enorm i jämförelse med lilla No Doubt.
Ida tillät faktiskt tom No Doubt att dia i början, men efter ett tag så kunde hon inte ge näring till båda fölen så vi fick ge nappflaska till No Doubt.
Vi fick verkligen jobba för att klara henne från början och det var vid mer än ett tillfälle som vi sade att egentligen borde hon nog fått somna in med sin mor, men när man väl har påbörjat ett sådant projekt så är det svårt att sluta. Hon har alltid haft en stark livsgnista och jag hoppas att den ska hjälpa henne även denna gång, och som sagt var, hon har iallafall 50% chans...
Tack och godnatt!