I fredags firade vi morföräldrarnas 64:e bröllopsdag. Det otroliga är inte bara att de har hållit ihop så länge utan att de fortfarande har saker att prata om varje dag.
I lördags var vi på träningstävling med Lambretta, Rune och Magic. De gick bra och det blev fler felfria rundor. Med unghästarna är det mest viktigt att träna på att befinna sig i tävlingssituation, det är ju mycket som de ska klara. Lambretta har ju haft lite bekymmer med alla ponnyer som springer åt olika håll när vi rider i ridhuset så det var väldigt viktigt att träna på framridning eftersom det kan vara rätt så rörigt på den. Hon tycker fortfarnde att det är obehagligt att möta andra hästar, speciellt om de kommer i galopp, men hon hoppar iallafall inte åt sidan och försöker fly längre. Hon kryper bara ihop lite och glömmer att andas men försöker iallafall hålla sitt spår. Jag förstår henne faktiskt, det är ibland väldigt rörigt på framridningen och speciellt rörigt blir det när man är på träningstävling där det är många orutinerade ekipage med. Nu ska vi åka till Södertörn på lördag på nästa träningstävling.
Lambretta in action...
Rune in action...
Våren verkade ha kommit ordentligt i lördags, solen sken och det var tom lite svettigt att rida, men man får aldrig vara varm länge i detta landet... Igår var det snöstorm och elände och hästarna och jag frös ikapp. Förhoppningsvis var det vinterns sista ryck och jag längtar efter att få se barmark igen. Den här vintern har jag halkat fler gånger än jag har gjort de senaste 10 åren. Hela jag är full av blåmärken efter alla vurpor. Sista vurpan gjorde jag häromdagne när jag skulle släppa in Lambretta och Meshuggah och då lyckades jag skrämma iväg stackars Meshuggah så att hon virrade runt en bra stund innan hon vågade gå hem. Det är inte så konstigt att hon blev lite skraj då jag gjorde en snygg halkning med landning på ena knäet följt av en rad svordomar och en del armviftande. I hennes värld måste det ha sett ut som om jag blev riktigt arg på henne för att hon försökte gå hem och när matten svär och viftar så brukar hästarna snällt springa åt andra hållet. Det är inte alltid helt lätt att vara häst...
Tack och godnatt!