Nu har valparna fått flytta till en lite större inhägnad i sovrummet. Jag måste säga att även om det på sätt och vis är synd att de bara är två så är det ändå väldigt bekvämt. När man ska lyfta någon eller flytta dem så tar man bara en i varje näve. De kommer inte heller att kräva lika mycket utrymme som en hel skock och de skitar heller inte ner särskilt mycket (ju mindre städning desto bättre). De börjar nu bli ganska så roliga och den trevligaste funktionen som nu har kommit igång är svansviftning. När man kommer in i rummet och börjar prata med dem så börjar de både yla och vifta på svansen och går i den riktning som ljudet kommer från. De har ännu inte förmågan att fokusera blicken ordentligt så de går mest på ljud och lukt och det är väldigt gulligt när de vinglar omkring och försöker hitta källan till ljud och doft. Annars så är de som riktiga små hundar nu och kan både gå och sitta fint (dock inte på kommando).
Barbara sitter fint...
Familjen sover i nya inhägnaden...
Tack och godnatt!