Jaha, då har man blivit ett år äldre igen. Nu när man kommit upp i den aktningsvärda åldern av 33 år så jublar man kanske inte direkt över att bli äldre men faktum är att det ändå känns rätt så bra att lägga det senaste året till handlingarna. Enligt statistiken så har jag nu levt mer än en tredjedel av mitt liv så nu ska det alltså gå utför. Det är ju iofs trevligt med utförsbackar då det går lite lättare nerför än uppför. Alltså ska livet bli lättare nu om man ser det så.
För tillfället så måste jag bara säga att alla hästar sköter sig ypperligt. Kurt var ute och galopperade på åkern idag, för första gången utan att krypa omkring, vilket var en stor framgång. Både Cartier och Davinci lyckades trava ett helt varv i ridhuset utan en massa onödiga stopp, också det en framgång. Lilla Pärlan har blivit ganska stadig när man rider ut och galopperar snällt utan krumbukter. Även Kalinka börjar ta sig och kan nu ridas lite försiktigt utan att få panik. Mina tävlingshästar har ju också skött sig bra så det känns verkligen som om saker rullar på som de ska.
Nu väntar jag bara på att Titti ska klämma ur sig sitt föl. Vi trodde nästan att det skulle komma i eftermiddags för då blev hon orolig och började trampa runt, men det blev inget. Det har ju hänt mer än en gång att vi har fått föl på min födelsedag. Baresco föddes i hagen mitt under min födelsedagsmiddag för 19 år sedan och den som upptäckte det hela var min moster, Märta, som råkade titta ut genom fönstret. Idag hade vi en liten förhoppning att detta skulle upprepa sig men tyvärr så fick hon inte se något litet föl ligga utanför fönstret.
Även Metallica föddes under en födelsedag fast hon fick en något större publik. Hon kom till världen precis när alla gäster började anlända på min 30-årsdag och det var nog en sisådär 50 personer som träffade henne under hennes första timme i livet. Hon verkar dock inte ha tagit någon skada av detta utan är en synnerligen trevlig och lättsam individ ( kanske pga att hennes mor är så lugn att hon inte heller brydde sig om alla människor). Stona kan ju styra sin fölnbing så att fölet kommer när de vill och oftast så väljer de att knipa tills det är lugnt omkring dem, men mina ston verkar inte ha förstått detta och fölar lite hur som helst. Det är ffa de ston som kommer ur Ginas linje som fölar utan att bry som vare sig åskådare eller tidpunkt. Gina själv föredrog att föla när det fanns hjälp tillgänglig och vi har inte missat en enda av hennes fölningar.Många barn har fått uppleva sin första fölning tack vare hennes lugna inställning till det hela.
Fölningar är, som de flesta förlossningar, ganska dramatiska. Allt går väldigt fort och går något fel så hinner man knappt ringa någon veterinär utan man måste vara beredd på att klara sig själv. Efter många fölningar så har jag varit med om det mesta känns det som och det är inte mycket som förvånar längre. Den största lärdomen är dock att ingen fölning är den andra lik men att naturen oftast ser till att allt löser sig till det bästa.
Gina och Kalinka 2004...
Tack och godnatt!