Idag blev jag faktiskt lite imponerad över mig själv då jag lyckades med att både hitta vad som felades min bil och laga det, helt på egen hand. När jag skulle åka och handla så var bilen helt död, den hostade inte ens litegrann när jag vred på nyckeln. Min första diagnos var att batteriet var urladdat så efter lite letande hade jag lyckats koppla i en laddare som även är starthjälp. Detta hjälpte dock föga och jag misstänker att jag gjorde något fel för bilen började inte ens låta litegrann. Nästa försök var att starta med hjälp av Sofias bil och startkablar. Detta resulterade i ett väldigt konstigt hostljud från motorn, men ingen start (kan tillägga att sofia är betydligt mycket sämre på mekandet än jag, hon visste inte ens var spaken som öppnar huven satt). Sista utvägen var att byta batteriet helt då jag misstänkte att det hade blivit någon slags kortslutning i det. Efter mycket pillande och skruvande, batteriet var fastskruvat, så lyckades jag sätta i ett nytt batteri. Under av alla under så startade bilen direkt med nytt batteri och allt var frid och fröjd.
Ibland är det väldigt skönt att man bara umgås med djur hela dagarna. Djur är väldigt okomplicerade på vissa sätt. De är alltid direkta och ärliga, de har inga baktankar när de gör olika saker. Även om de driver mig till vansinne ibland när de går ut genom trådarna eller när de vägrar att komma hem på kvällen så gör de bara dessa saker för att det för tillfället verkar vara en bra idé. De har inte förmågan att förstå konsekvensen av sitt handlande så de är lätta att förlåta. Även om jag muttrar surt medans jag letar efter skorna som Astrid älskar att bära iväg så kan ju hon omöjligt förstå att jag kommer att bli stressad två timmar efter att hon har råkat lägga skon under soffan. Det är bara att leta fram skon och klappa Astrid på huvudet och gå ut. Hade hon nu varit människa så skulle hon säkert ha skrattat skadeglatt åt mig när jag trampar runt och letar men som den oskyldiga lilla hund hon är så deltar hon glatt i letandet utan en tanke på att det hela är hennes fel.
När det gäller hästarna och deras förkärlek för att ha sönder staketet så kan de inte heller se sambandet mellan rymning på kvällen och sent utsläpp dagen efter. Om de bara hade anat att det hänger samman så skulle de säkert låte bli att rymma då de är fruktansvärt hungriga på morgonen och längtar ut till sin höbal. Hästarna drivs av sin lilla mat och sovklocka och om man inte släpper ut dem i tid så blir det fel i systemet. Samma sak gäller med insläpp, är man inte där i tid så kan de rymma hem eller så går de bort och ställer sig längst bort i hagen och surar och vägrar sedan gå hem. De bryr sig inte alls om att man lockar med nybäddade boxar och havre, har man missat insläppet så kan de lika gärna vara ute. Det är egentligen bara vi människor som tycker att det där med nybäddat är trevligt hästarna är bara intresserade av maten, sova gör de ändå bäst mitt i sin flock. De ligger ofta som plattfiskar ute i hagen och tar igen sig, allra helst i höbalen i solsken. De lever ett ganska skönt liv med inte alltför mycket arbete och mycket mat och kompisar, drömlivet om man är häst helt enkelt.
Tack och godnatt!