Astrid har på senare tid utvecklat en lite tjuvaktig sida. Igår så kom jag på henne med att ha snott mina leriga överdragsbyxor och släpat med dem till sin bädd i hallen. Hon skäms inte det minsta över sitt beteende utan tycker nog att regeln att kvarlämnade saker tillfaller den som hittar dem är något att leva efter...
Astrids olycksbenägenhet har inte heller avtagit helt, idag har hon råkat bita i eltråden och ramla ner i ett dike fullt med lervatten. Trots dessa hemska händelser så är hon fortfarande lika glad. När hon kravlade sig upp ur diket så ruskade hon bara på sig och fortsatte leka, blöt och lerig. Eltrådsincidenten var inte fullt så lätt att skaka av sig, det gjorde faktiskt lite ont i tänderna och var ganska så obegripligt. Hon har ju gjort samma misstag en gång tidigare men det var ju flera veckor sedan så det hade hon glömt. Det är inte lätt att komma ihåg det som hände när man bara var hälften så gammal som man är nu.
Mina små kattungar fyller nu snart åtta veckor så inom en snar framtid så kanske jag kan få tillbaka mitt kök. För tillfället så är köket deras och det går inte så bra att vistas där utan att få ett par kattungar klättrandes över hela kroppen. De har nu också börjat äta stora mängder kattmat och skriker så fort de hör mig gå i trappan för att de vill ha färsk mat. Katter är ju faktiskt de mest kräsna varelser man kan hitta när det gäller mat, den ska vara färsk och ha rätt temperatur annars så rynkar de på näsan åt den. Om maten har legat för länge i skålen så är den oätbar, då duger den bara åt hundar som ju är lägre stående enligt katterna. Astrid och Ida jublar åt att katterna är så kräsna för då får de hjälpa till med städningen av diverse skålar med oätbara kattmatsrester, Bina orkar inte ens gå ut i köket och hoppa mellan en massa katter så hon hjälper inte till med någon städning. I hundvärlden är blöt kattmat en av de största delikatesser man kan hitta och hur gammal och torr den än har hunnit bli så smakar den alltid lika bra. Hundarna är ju mycket nöjda med det faktum att de snor maten från katterna medans katterna sitter och garvar åt hundarna som är så dumma att de äter deras ratade mat.
Det är faktiskt så att den enda gång man ser alla de små kattungarna samtidigt är näör de får ny mat. De är fortfarande väldigt lika varandra och det blir anatgligen lite svårt när de nu ska säljas då jag inte kommer att ha någon aning om vem som är vem. Det finns visserligen några små skillnader, de två hanarna är lite större och är de som klättrar mest, minstingen är en hona som alltid biter mig i tårna, en hona är lite skygg och klättrar inte alls på mig och vill inte heller bli lyft och så finns det två honor som både klättrar men bara litegrann och som går att lyfta utan problem. De kommer nog att bli trevliga små katter av dem allihopa och nu återstår bara problemet med att hitta hem åt dessa små huliganer...
Tack och godnatt!