Idag har det badats små ponnyer som ska åka på treårstest imorgon. Det kommer att bli en liten prövning då jag är anlitad för att visa åtta ponnyer åt deras ägare. Två av dem har varit här i ett par veckor och resten har kommit och tränat löshoppning och visning vid ett flertal tillfällen. Det kommer alltså att bli många varv runt ridhuset imorgon, men som tur är så har jag köpt ett par riktiga joggingskor.
För alla som undrar så har Astrid inte bättrat sig det minsta när det tjuvaktigheten och denna vecka har hon verkligen stått i. I tisdags morse så såg jag en hukande hund som sprang runt i trädgården med något i munnen. Hon letade uppenbarligen efter ett bra ställe att gräva ner stöldgodset men när jag väl kom ut så hade hon inte hittat något bra ställe för då låg hon och tuggade lite på en gul klump. Det var Mormors prästost som hon hade tagit från bänken när Mormor hade gjort en morgonsmörgås. Halva osten hade hon lyckats äta upp och kvar var bara en halv, lerig ostmassa. Det var nog tur att jag kom på henne då stackars Mormor annars hade sprungit runt och letat eter den försvunna osten. I onsdags så höjde hon insatsen ett snäpp och snodde en fläskkotlett ur stekpannan. Som tur var så var stekpannan inte så varm så att hon brände sig men jag kan rapportera att matten var ganska så besviken eftersom det var tänkt att denna kotlett skulle ätas till lunch nästa dag. Nu fanns det inga bevis för att det verkligen var Astrid som var tjuven men indicierna är ganska så starka för att så är fallet. Kotletten går inte att hitta, stekpannan var renslickad till hälften (den hälft en lagom stor boxer når om hon står på bakbenen och sträcker sig) och Astrid låg helt oskyldig på kökströskeln.
Idag så lyckades hon ta en av mina skor och äta upp kardborreknäppningen på den. Detta resulterade i ett kraftigt illamående (kardborreknäppningen återfanns tack vare detta men var tyvärr oanvändbar) och en hund som tyckte synd om sig själv. Hon var tvungen att sätta sig på mina fötter och gnälla över att magen gjorde ont och halsen kändes raspig. Man skulle ju kunna hoppas att hon på något sätt skulle lära sig en läxa av en sådan trist upplevelse, men inte då... Ett par timmar senare så ertappade jag henne med att försöka sno och konsumera en av mina piggborstar. Den hann jag dock rädda innan hon hann äta den men nu börjar jag allvarligt fundera på om hon har någon slags konstig störning som gör att hon äter konstiga saker. Hundmat är inte så intressant, men allt annat som går att tugga sönder slinker ner. Det finns ju en åkomma som människor kan ha som innebär att man har behov av att äta underliga saker, kanske lider Astrid av denna?
Astrid efter ett något misslyckat försök med att äta geting...
Tack och godnatt!