Nu har Metallica fått sitt föl. Som tur var så lyckades hon knipa tills det hann bli 2012, så istället för att få årets sista föl fick hon årets första. Det blev en stor brun hingst med stjärn som föddes någon gång under natten mellan söndag och måndag. Jag kollade henne vid 11 på söndagskvällen men då syntes inga tecken på nära förestående födsel, hon hade inte ens fyllt på mjölken ordentligt, men klockan 7 imorse så stod det en torr och fin liten fölunge och åt för fulla muggar. Hon har sedan igår kväll fyllt i så mycket mjölk att det nu sprutar i alla riktningar så fort fölet närmar sig och han verkar väldigt pigg. Han är även född med en ordentlig vinterpäls och verkar inte frysa trots att det inte direkt är det varmaste vädret ute. Naturen är verkligen finurlig på det sättet, föl som föds när det är vinter har redan en tjockare päls än de som föds på sommaren. Metallica sköter sig utmärkt och verkar trivas med att vara mor.Jag blir alltid lika fascinerad över att stona vet helt av sig själva vad de ska göra och hur, det behövs ingen barnavårdscentral där inte.

Ett trött lurvigt litet underverk...

Han har långa raka ben som verkar fungera ganska bra...

Det är ju naturligtvis inte optimalt att få föl vid denna tidpunkt på året men ibland så får man ju inte välja. Detta är ju en fölunge som egentligen inte skulle finnas då han är resultatet av en tjuvbetäckning som ägde rum förra vintern då staketen helt enkelt försvann i all snö. Fadern, Olle, är ju halvbror med modern och jag gav henne därför en abortspruta, men denna tog tydligen inte (som med allt sådant så är de bara 98 procent säkra och någon måste ju uppehålla de 2 procentens misslyckande). När man då betänker att det finns väldigt många människor som med minutiös noggrannhet åker till seminstation och lägger ner enorm energi på att få sina ston dräktiga utan större framgång så är det nog ganska så surt att när naturen får bestämma så blir det föl trots ett mycket kort besök i en hage och abortförsök från människorna. Man håller ju dessutom på och väljer hingst för att få det optimala fölet med den perfekta stammen, men här tyckte naturen att syskonparning borde väl funka det också. Detta lilla föl har nu sin morfar som farfar och sin mormorsmor som farmorsmor och dessutom sin mormorsfarmorsfar som farmorsfarfar och sin mormorsmorfar som mormorsfarmorsfar, genetiskt sett så kunde han vara sin egen bror. Jaja, han har inte sex ben och fyra öron så inaveln har inte satt några spår som syns iallafall. Nu kan ju iofs två helsyskon skilja sig till hundra procent genetiskt om de nu har fått helt olika gener från sin far och mor så med lite tur så är han bara sin egen brylling:)

Tack och godnatt!