Ida har ju nu uppnått en ålder som gör att hon nu är en lite äldre dam och hon har därmed också blivit väldigt sansad och prydlig. Hon var ju en äkta huligan som ung och de som träffar henne nu kan nog inte ana hur mycket det vrålades IIIIIDAAAA för sisådär fem år sedan. Idas liv går nu mest ut på att sitta och skräpa på stallbacken och spana efter lämpliga offer att skälla på. Hon fick som ung lov att lära sig att inte skälla på folk på baksidan av stallet utan det enda ställe som hon har tillåtelse att skälla på är vid stora grinden där hon ju faktiskt inte ens syns. Den stora grinden är ju både hög och tät så de förbipasserande hör bara att det står något monster och vrålar innanför den. Hon har nu lärt även de andra flockmedlemmarna att man sitter och spanar och när lämpligt offer kommer så rusar man genom stallet och ner för backen och så skäller man allt man kan tills offret passerat. Det ser ganska så roligt ut när tre boxrar sprintar i full fart med tillhörande sladdar genom stallet med målmedveten min och om man inte vet bakgrunden till detta beteende så blir man lätt förvånad.

Ida är dock för tillfället lite deprimerad då hon drabbats av vattensvans, en åkomma som mina boxrar drabbas av lite då och då eftersom de är ute mycket. Vattensvans får oftast hundar som simmar och blir kalla men boxrarna får det ibland på hösten när de varit ute i regn och blivit kalla. Det blir ju lite extra tydligt när en hund som Ida får det eftersom hon alltid springer runt med svansen i topp och när vattensvansen slår till så hänger den bara rakt ner som ett sorgligt litet bihang. Det finns faktiskt annars nästan ingenting som får en boxersvans att sloka den pekar för det mesta rakt upp eller vevar hysteriskt. Nu har ju Ida tur, hon är ju faktiskt boss hemma och som sådan kan hon kräva att det finns lämplig huvudkudde när hon ligger och deppar...

Huvudkudden i fråga känner sig kanske lite tillplattad och har inte riktigt förstått att det är en ära att Ida valt att vila huvudet på just henne,men har chefen sagt att man ska agera vetekudde så får man snällt göra det.

Jag är otroligt glad över min fina Ida som trots lite små kullar gett mig iallafall två fina tikar att avla vidare på och jag hoppas att Ida kommer att sitta och spana på stallbacken i många år till.

Tack och godnatt!