Nu har jag två dagar i rad haft sådana där hopplösa dagar då hästarna bara rymmer och snön gör det omöjligt att ta sig fram. Jag har nu vant av Nellys föl och Tittis föl så det är vrålkör inne i stallet då båda dessa ston är ovanligt hönsiga när det gäller deras barn. Barnen däremot traskar runt i flocken som om inget har hänt. De protesterar mest när de ska in i boxen då de helst vill dela med någon äldre, de är inte helt nöjda med varandra då ett annat klent litet föl knappast kan beskydda dem vid isbjörnsattacker och andra förskräckliga händelser. Sunnys föl har också fått påbörja sin avänjning, han får göra en mjuk avänjning och bor nu i egen box på natten men får gå med mamma på dagen. Han är mycket duktig och protesterar inte alls, men han har varit en väldigt vettig fölunge hela tiden som både går bra att leda och lyfta fötter på.
Fölen är ju väldigt olika så, vissa är talbara redan från början medans andra är lite skvättiga. Jag hinner ju inte hantera fölen särskilt mycket, men har kommit fram till att det är bättre med lite men korrekt hantering än en massa dålig hantering. Många gför misstaget att tycka att fölen är gulliga och låter dem buffas och så. Jag är precis lika hård mot fölen som deras artfränder och eftersom jag är ledare så buffas det inte och det skuttas inte heller runt och viftas med några ben, de får hellre hålla sig lite på avstånd tills jag själv tillåter dem att hälsa. Även om de alltså inte blir särskilt vana vid borstning eller annat så är de oftast väldigt trevliga efter ett tag (alla som har besökt mina unghästhagar vet att man blir omringad av nyfikna, orädda hästar).
Det är faktiskt inte fölungarna som har stått för de senaste dagarnas rymningar utan jag misstänker faktiskt att det Pandora och Baresco som upphovet till det allmäna kaoset. Eftersom jag har blivit tvungen att flytta om dem lite i hagarn för att få ihop bra flock till fölen så har det fallit sig så att Pandora och Baresco nu går tillsammans med några andra i en hage som inte har fri tillgång till hö och jag tror vatt det är så att vid eftermiddagsfodringen så försöker pandora äta med Baresco varpå han jagar undan henne och då råkar hon gå genom tråden eftersom han står i hörnet och har tagit den första (och största) högen. I rena förskräckelsen springer hon då även igenom tråden till nästa hage (det är en gång mellan hagarna) och så släpps alla stona ihop i en enda röra som jag sedan får försöka reda ut. Det tråkiga med detta är att man får gå och hämta dem en efter en eftersom de som har stått i höbalshagen springer runt som älgar i djupsnön lyckliga över sin nyvunna frihet (instängda i hagen brdvid iofs) och de som stått utan höbal rusar in och parkerar i höet lyckliga över att äntligen få ordentligt med mat. Jag får alltså då pulsa fram och tillbaka och släpa med mig mer eller mindre ovilliga hästar. Morgonen efter får sedan ägnas åt att pulsa i samma eländiga snö och leta rätt på trådar och grindhandtag och laga ihop allt igen så att eländena får gå ut igen.
Imorgon bitti blir det djupsnöpulsning och staketlagning igen, eländes elände...
Tack och godnatt!