Det blir bara varmare för varje dag som går, över 30 grader i skuggan är varmt...
Vi har ju små värmeböljor nästan varje sommar men det har nog aldrig varit så varmt så länge och nu börjar alla påverkas. Hästarna är trötta och hundarna går igång senare och senare på kvällarna. Värst är det dock för mina stackars pensionerade industrihönor. De har ju bott tempererat i sitt tidigare liv och är dåligt förberedda för värmeböljor så de har helt enkelt börjat trilla av pinn. Glada i hågen går de ut i solen och fattar inte att man kan få solsting och bli överhettad. Lite yra i mössan går de sedan in för att värpa och så bara dör de där i värpredet. De som inte dött har börjat med en annan konstig idé, de pickar varandra på fötterna så att de börjar blöda. Antagligen har de något behov som inte blivit uppfyllt eller så är de bara mentalt skadade av sitt gamla liv. För att undvika fler oönskade dödsfall har nu pensionärerna fått flytta in i en box i stallet, där är det svalt i alla fall. Nu har de små kycklingarna blivit stora så de får flytta in i stora hönsgården istället för de gamla hönorna och så får vi se hur det blir när värmen lagt sig lite. Troligtvis får de gamla hönorna lämna detta jordeliv då det är svårt att ha kannibalhönor och jag vill inte att de ska lära mina unga höns några konstiga ovanor. De fick ju i alla fall vara lyckliga (nästan) normala hönor med fin fjäderdräkt under en period i sina korta liv.
Lilla hönan med telningar...
Ibland kan jag konstatera att mitt liv består av många kontraster, i fredags trippade jag runt, tjusigt klädd, med en liten mops i utställningsringen, under resten av helgen har jag svettats litervis och travat runt på en åker och dragit upp stolp, ett riktigt skitgöra. På söndagskvällen fick jag skrapa av mig svett och smuts igen och gå på fin krog i Trosa med goda vänner och då slog det mig vilken skillnad det var på att sitta där och på att kämpa med fysiskt arbete i värmen. När man är sin egen på det viset som jag är så krävs det ofta en hel del självdisciplin, speciellt när det gäller att göra bevärliga jobb som man måste göra. Att trava runt i ringen med Kajsa tillhör de roliga bitarna:) Självdisciplin och förmåga att stå ut med jobbiga saker gör att man också lär sig att uppskatta det roliga ännu mer. I vårt ständiga sökande efter tillfredsställelse tror jag ofta att vi glömmer bort att det bästa i livet är det som är värt att kämpa för. Det kan ju vara svårt att se det stora perspektivet när man står där och svär över stolparna som inte vill upp, men hagarna är nödvändiga för att hästarna ska trivas och trivs mina hästar blir de bättre och företaget går bättre och jag kan slappna av och njuta mer av de roliga belöningar som djuren ger mig.
Tack och godnatt!