Valparna växer så det knakar och idag upptäckte jag att de har fått klireflex. Om man kliar dem på magen så börjar deras små bakben vifta för att hjälpa till. Den lilla tiken kan nu komma upp på sina bakben men välter ganska direkt igen. Hanen är helt enkelt för fet, han orkar inte lyfta sin egen mage utan hasar fortfarande fram. Tiken har varit lite täppt i nosen och har därför lite svårt att lukta sig till maten. Om hon ligger i ena ändan av lådan och Ida i den andra så börjar hon hasa och nästan gå för att leta efter maten men hamnar bara i en liten cirkel och efter en liten stund så blir hon då så frustrerad att hon börjar pipa högt och ljudligt. Ida ligger oftast bara kvar och det enda sättet att få tyst på oljudet är att lyfta upp henne och lägga henne på rätt plats. Detta händer ungefär fem gånger per natt så nattsömnen är inte helt ostörd ännu.
Snart är det också dags för Titti att föla så då blir det lite mer nattvak. Jag måste dock säga att fölningar är rena barnleken i jämförelse med det här med valpningar. Fölen föds oftast snabbt och när de väl har ställt sig upp och ätit så är allt frid och fröjd. Hela den processen brukar oftast bara ta ett par timmar och sedan kan man sova lugnt. Dagen efter så släpps de ut i en hage hela dagen och efter ett par dagar så kan de oftast gå ut med de andra stona.
Jag har alltid varit en ganska tursam uppfödare, mina föl klarar sig för det mesta väldigt bra. Det som gör att det har gått bra är, vad jag tror, en sund stolinje och en vettig hästhållning. Nu stod det i Ridsports avelsextra en liten artikel om hur vanligt det är med problem och enligt dem så går det bra i mer än 96% av alla fölningar så att mina har gått bra är egentligen inte så konstigt. Den största risken är egentligen att det blir problem vid betäckningen, de flesta hingstar som används idag har mellan 50 och 80% dräktighet. Detta beror på allt från ston med infektioner till dålig spermakvalitet eller bara dåliga betäckningsstationer. Mina hingstar har väldigt hög dräktighetsprocent, men det beror på att de går på naturlig betäckning och att jag inte har jättemånga ston om året. Om man inte har så många ston så är det lätt att vara extremt noggrann med betäckningarna och då får man bra resultat.
Jag tror att om jag bara får öva lite så kommer det att gå bra med hunduppfödningen också, principerna för all uppfödning är ju ungefär desamma. Det är på sätt och vis bra att det krånglade lite vid första försöket för nu har jag ju lärt mig hur man ska agera vid olika problem.
Dagens valpbild, hanen använder sin nya förmåga att gäspa...
Tack och godnatt!