Idag har det inte blivit så mycket gjort då ryggen har värkt lite extra efter att jag fick massage. Enligt doktorn kommer min rygg aldrig att bli riktigt bra utan jag kommer att få gå på sjukgymnastik resten av livet. Detta är ju kanske ingen höjdare men sådant är livet man ska vara glad för det man har och som tur är så kan jag rida utan några större problem. Det största problemet är att jag kommer ha svårt för att lyfta tungt och är dessutom väldigt stel och orörlig. I mitt jobb så är det svårt att undvika lyft och sådant men förhoppningsvis kommer jag på någon bra lösning. Tråkigt nog har mina ryggproblem fått följden att jag måste lägga om verksamheten litegrann och måste sälja vissa hästar som jag inte vill sälja. Man måste ibland anpassa sig efter sin situation och det här är ett sådant tillfälle. Målet är att minska hästantalet med minst tio hästar innan vintern och det är också därför som Fia är här. Hon ska hjälpa mig att rida alla de hästar som jag inte har hunnit med under vintern då jag har legat mest still i nästan ett halvår. Det är faktiskt tack vare min dåliga rygg som den här hemsidan har blivit så omfattande, jag har suttit uppallad i sängen och knåpat med den i brist på annan sysselsättning. Att gå från att jobba som en galnbing i nästan tio år till att hålla sig still är dock inte det lättaste och jag har faktiskt fuskat rätt så mycket med vilan. Det är dock inte bra att bli helt stillasittande men man ska definitivt inte släpa hösilage och mocka när man har mina problem. Doktorn rekomenderar promenader och sjukgymnastik, helst i varmvattenpool, och jag har faktiskt varit sjukskriven i fem månader. Jag undrar om detta inkluderar bad av hästar med slangslagsmål och ledpromenader med ystra unghingstar som försöker stretcha människoarmarna i olika riktningar, inte så troligt...
Det är ju faktiskt så att ibland är det nyttigt att bli påmind om att man inte kan styra över allt här i livet och jag har haft gott om tid till att tänka över hela situationen med gården och verksamheten. Jag kommer aldrig att lägga ner verksamheten men kanske rikta om den så att jag kan fortsätta utan att slita ut mig mer än jag redan gjort. Det tyngsta beslutet har nog ändå varit att jag måste sälja en sådan ponny som Fiffi som jag hade tänkt ha kvar hela livet, men jag har inte så många val, de hästar som går att sälja nu måste säljas också för att få en liten skjuts på ekonomin som har blivit lite lidande av min sjukdomsperiod. Det har blivit lite snett eftersom jag varit tvungen att betala för hjälp i flera månader med saker som jag brukar göra själv. Mest synd är det dock om Johanna som har lagt ner ett fantastiskt jobb på Fiffi och som är den som kommer att sakna henne mest av alla. Ibland önskar man att man var gjord av pengar och kunde sponsra alla duktiga och ambitiösa tjejer som verkligen förtjänar det.
Man kan alltid trösta sig med att de hästar jag måste sälja faktiskt kommer att få det bra, ibland tror man ju att ingen annan kommer att ta hand om hästen lika bra som man själv gör. Min erfarenhet säger dock att hästarna får ett alldeles utmärkt liv med ägare som älskar dem, man köper inte en häst av mig om man inte går igenom en ganska noggrann besiktning. Det händer ganska ofta att köparna inte går igenom denna besiktning, oftare än vad mina hästar misslyckas vid veterinärbesiktning, och får då inte köpa någon häst. Det är viktigt att man är noggrann i alla led och på det sättet blir det bra kvalitet både på hästar och köpare och alla blir nöjda. Om jag inte hade varit så selektiv i min verksamhet så hade risken varit att jag hade fått missnöjda kunder och det vill jag undvika till varje pris.
Tack och godnatt!