Idag var det bara att ta itu med den illa parkerade traktorn. Den hade under natten sjunkit lite djupare ner i leran och satt nu ohjälpligt fast...
Framdäcken satt helt fast nere i hålet...
Unghingstarna hade iallafall vänligheten att hålla sig borta när vi skulle försöka dra loss traktorn. De hade stått hela natten i balen och var ganska nöjda vid det laget. Som tur är så har vi ju traktorgrävaren som är mycket större än traktorn så med lite trixande och fixande fick vi loss den. Det är alltid lite farligt att jobba med morfar och stora maskiner eftersom han inte hör när man skriker stopp osv. Dessutom kan han inte vrida på sig så att han ser bakåt när han kör framåt och han kan inte heller bromsa när han backar och tittar samtidigt. När jag skulle backa lite extra för att släppa på bogserkedjan så backade han plötsligt samtidigt och det var bara milimeter ifrån att jag blev ett finger fattigare eftersom man håller sig i bakkanten på traktorn när man backar och morfar körde in i traktorn lite lätt. Jag hann precis dra undan handen så att fingret bara blev lite blått och möjligtvis aningens platt. Morfar upptäckte inte ens att det överhuvudtaget hände något utan undrade bara varför jag alltid håller på och viftar när han kör grävaren...
Tack och godnatt!