Nu har det stora projektet med att iordningställa hålet under ligusterhäcken påbörjats igen. Astrid var för några veckor sedan på besök i Åsa och nu ska hon återigen göra sitt bästa för att fylla på beståndet av boxrar på Åkerby. Vi var i tisdags hos veterinären och fick det konstaterat att hon nu är i ett välsignat tillstånd så hennes illamående och lust att gräva iordning den perfekta lyan är inget inbillat. Astrid är ju fantastisk på det viset att hon har mer instinkt i sin lilltå än vad hela mitt sammanlagda övriga hundbestånd har gemensamt. Det innebär att hon redan dagen efter parning vet exakt hur hon ska lägga upp livet för att optimera chanserna för de små grynen hon bär på. Hon kräver först extra mycket sömn och ägnar sig åt att anklagande sucka varje gång matten råkar glömma bort att det är viktigare att Astrid får ligga bekvämt i en varm soffa än att stallet är städat. Proviant är en annan viktig sak och därför bevakas och tvättas alla mathinkar i stallet med stor noggrannhet och så har en smygjakt inletts på ankor och får, endera dagen så kommer säkert matten vara fokuserad på något annat och då är hon redo att sno och gömma extra mat. Mattens sopor är noggrant utforskade och diverse äggskal och välsmakande kartonger är konsumerade samt okänd mängd ostbågar som ärligt stulits från bänken.Runt den 6/2 är det beräknat att nedkomst ska ske så vi har några veckor kvar av suckar, matjakt och grävning i lyan.
Astrid i full färd med att iordningställa världens bästa boxerlya (enligt henne själv iallafall)...
Fadern till de blivande små stjärnorna är även denna gång Tarraz (Engelaiz Undercover). Deras första kull ser helt fantastisk ut och jag skulle ju ha fått ha kvar en liten Fiffi ur den kullen, men eftersom det nu blev så att hon förolyckades så ville jag ha en ny likadan. Det är nu inte helt otänkbart att det blir en valp som liknar den jag förlorade, när jag parar Astrid och Tarraz med varandra så kan inte variationen bli så stor. Det är så med bra och jämn avel att om man hittar två individer som har samma styrkor och är lika varandra i det stora hela så är det troligare att man kan förutse resultatet än om man experimenterar och tar två individer där man försöker kompensera svagheter. Tarraz är en väldigt komplett hane på många sätt och om man tittar på hans och Astrids mentaltest så ser man att de är väldigt lika. Astrid har några poäng högre än vad han har, hon har 536 och han har 525, och skillnaden ligger i att hon har en liten gnutta mer uthållighet, men det har troligtvis mest att göra med att hon är tik och de ska vara lite segare virke än hanarna. De är också väldigt lika varandra fysiskt, två starka hundar som har lätt att bli muskelpaket, vilket verkligen syns på deras valpar som inte ser ut som vanliga små spetiga unghundar utan som är relativt välväxta. Att avla jämnt och att avla på prestationsgener är något som är självklart inom hästaveln och jag har bara översatt mitt tänk från hästarna till hundarna och är väldigt glad för att jag hittat en hane som passar så fint med min tiklinje. Det är inte så lätt att hitta bra matchningar och även om hundarna är relativt väldokumenterade så går det inte att jämföra med hästarna som tävlas flitigt. Tarraz är ganska så unik på det viset då han tävlar ungefär lika mycket som en bra häst och dessutom i den knepigaste bruksgrenen. Förutom att han tävlar framgångsrikt så har han ett väldigt trevligt sätt och han har varit och hälsat på ett antal gånger och faktum är att han skulle lika gärna kunnat bo i min flock, alla mina hundar tycker om honom och han beter sig precis som dem. Att hitta en boxerhane som klarar att släppas in på min tomt för att umgås med tokiga mopsar och ampra boxerdamer är ingen självklarhet. Den här parningen är lite av en säkerhetsparning, chanserna för att få något annat än det förväntade är inte så stora och jag får då förhoppningsvis en ny liten avelstik som jag sedan måste hitta någon lika fin hane till som hennes far och det blir en lite knepigare uppgift.
Storasyskonen till den nya kullen när de var helt nya...
Tack och godnatt!