Idag har hovslagaren varit här och äntligen så är vi ikapp med alla verkningar. De har hamnat lite i otakt i sommar pga mitt ofrivilliga sängläge.
Lilla One in a Million som aldrig haft grimma på sig visade sig vara väldigt klok och lättövertalad. Hon har, i det närmaste, perfekta ben och har inte behövt korrigeras tidigare så det var hennes första hovslagarbesök. Det var bara lite filning som behövdes och hon stod väldigt bra villket är viktigt inför framtiden. Hon är väldigt fin tycker jag...
Om fölet är lugnt och inte stressar så kommer det ihåg att det inte var så farligt med hovslagaren och då blir fortsättningen så mycket lättare. Jag har ju haft svårt att träna fölen och unghästarna på att lyfta ben i flera år pga min dåliga rygg så det är verkligen guld värt att jag har en så bra hovslagare som kan ta det lugnt och fint med dem. Jag kan träna dem på att bli tagna och visiterade överallt men just att lyfta benen är svårt eftersom det gärna smäller till i ryggen om de rycker det allra minsta. Midas som jag är tvungen att brodda ofta är tränad så att han håller upp benet själv så att jag kan hålla det med bara ett finger ungefär. Rory tycker dock att det är bekvämare om de lägger lite mer vikt på honom eftersom Midas blir lite instabil när han ska slå på skorna då det är svårt för honom att hålla emot med benet i luften.
När jag fick Midas så var det, enligt förra ägaren, svårt att sko honom bak, men det visade sig att det bara var så att Midas inte förstod hur han skulle göra när vi försökte lyfta bakbenen. Han har ju sina problem med att låsa benen när han sover och dessutom så är han felkopplad på något sätt så när man tar i höger bak så börjar han vifta med vänster bak. Det har tagit många år av träning för att lära honom hur han ska göra men eftersom han är en så gudomligt snäll häst som alltid gör sitt bästa så har han till slut lyckats lära sig helt. I början så var det bara att ta det lugnt och vänta tills han lyfte rätt ben och sedan berömma honom mycket eftersom han blev lite panikslagen bara vid tanken på att han skulle göra fel. Vi fick dessutom träna mycket på att slå med hammaren på bakfötterna eftersom han tyckte att det var obehagligt också, Rory ägnade faktiskt en lång stund med att bara gå runt hästen och knacka med en gummihammare på hovarna de första gångerna för att avdramatisera det hela. Förutom alla dessa bekymmer med det mentala så hade han de största hovsprickorna man kan tänka sig på bägge framfötterna. Han har varit tvungen att stå ganska långa perioder pga dessa, men trots alla problem så har det varit värt att vänta på honom eftersom han är en så duktig tävlingshäst. Jag är ganska glad och tacksam över att den förra ägaren ville byta bort honom då jag känner att jag gjort en utmärkt affär och jag kan bara hoppas att hon tycker detsamma.
Jag tycker att jag har dragit nyttig lärdom från honom eftersom det handlar om att ha tålamod och tro på att saker ska lösa sig när det gäller hästar. Om jag hade haft för bråttom igång när han haft hovproblem så hade han aldrig hållit och då hade jag inte fått så många framgångar som han gett mig. Många gånger så har ju folk alldeles för bråttom och vill inte vänta in sina hästar när de är skadade villket resulterar i onödiga utdömningar. Okunskapen och otåligheten är stora problem i dagens hästsverige och man kan bara hoppas på en förändring i reglerna som kanske kan leda till att folk tar bättre hand om sina djur i stället för att byta ut dem vid minsta tecken på problem.
Tack och godnatt!