Idag har det varit en sisådär dag. Det hela började egentligen redan igår kväll då Bina plötsligt blev riktigt skruttig. Hon är ju en gammal hund vid det här laget och man går lite och väntar på att de ska bli dåliga när de har uppnått en viss ålder. På förmiddagen var alltr frid och fröjd och hon åkte med till Hölö i bilen och var lika glad som vanligt. På kvällen så fick hon plötsligt ett litet anfall och sedan blev hon riktigt dålig. Hon hade svårt att gå och dessutom hade hon kramper i magen. Jag fick lyfta upp henne i sängen och det kändes verkligen inte bra. I morse var hon fortfarande dålig så jag skkickade meddelande till veterinären om att vi nog behövde avliva henne under dagen. Bina är ju en glad och positiv hund och nu slokade hon helt och såg ut som sju svåra år. Eftersom Andreas jobbar på Solvalla på fredagar så var det inte dags förrens på eftermiddagen/kvällen så hela förmiddagen så hasade jag runt i stallet med gråten i halsen (hade hovslagaren på besök så det gick inte att ligga under filten och deppa som man ju helst vill). Vid lunch var hon fortfarande lite deppad men hon hälsade iallafall med lite svansviftningar när jag kom in. Efter att jag hade varit ute och eftermiddagsfodrat så möttes jag plötsligt av en hund som ville gå ut och som såg lite gladare ut. Hon fick gå ut och göra det hon nu skulle och en stund senare så var det en helt personlighetsförändrad gammal tant. Från att ha legat och suckat i en liten hög så var hon ungefär som vanligt, glad och nöjd. Hon kunde nu gå i trappen, hoppa upp i sängen och var dessutom väldigt hungrig. Det var bara att ställa in avlivningen och konstatera att hon antagligen har haft någon typ av stroke och dessutom då blivit förstoppad. Hennes ena öga ser lite underligt ut och verkar inte riktigt hänga med, men eftersom hon verkar vara glad igen och inte har ont så får hon hänga med ett tag till.
Hon är ju en gammal tant och jag har varit beredd på att hon inte kommer att finnas med mig så länge till en längre tid, men det är inte mindre jobbigt för det när man ska ta beslutet. Det är inget man tar lätt på men det är också ett ansvar man har när man har djur, de ska inte lida för att man går och tvekar av själviska skäl. Även om Bina den här gången piggnade till så vet jag att det inte är för evigt, även om jag önskar att det var så. Den dagen hon blir lika dålig igen som hon var idag så får jag ringa Andreas igen och gå igenom hela detta trauma igen. Att hon tillfrisknade idag var egentligen ett litet mirakel, även om de kan klara små hjärnblödningar så brukar de inte återhämta sig så fort. Det otroliga med Bina är att hon egentligen från början inte borde ha blivit så gammal. Hon har ju ett litet hjärtfel och dessutom epilepsi så jag har alltid räknat med att hon inte skulle bli så gammal men hon har en ovanligt stor kämpaanda. Hon har aldrig gnällt, inte ens när hon blev huggormsbiten, och det är därför som jag var ganska snabb med att ringa veterinären när hon blev dålig. I morse så syntes det i hennes blick att hon verkligen inte ville vara med längre och jag tror att hon inte visste själv att hon skulle känna sig bättre igen. Oftast så kan man se på ett djur när de har gett upp och det är väldigt sälla som de faktiskt klarar sig när de väl har gett upp. Vissa individer gnäller ju över minsta lilla och då kanske man väntar lite längre med att ta beslutet att avliva men om de har en dödsblick som säger att de inte vill längre så är det bara att ge dem frid.
Bina, gammal och grå men fortfarande ganska lycklig...
Efter allt drama med Bina så hade jag en ordentlig huvudvärk och var dessutom ganska utmattad. Idag är det Mormors 89-årsdag så vi skulle fira med middag. Vi hade en trevlig middag men när den var slut så kom jag på Astrid med en chokladbit. Hon hade lyckats klättra upp på bänken och sno en hel påse med choklad och sedan äta upp ganska många bitar. Hundar ska ju inte äta choklad eftersom de kan dö av hjärtstillestånd då så nu fick jag börja oroa mig för henne istället. Jag vet ju vilken tjuv hon är så all choklad förvaras på vad jag tror är hundsäker plats, men ibland är hon smidigare och längre än man tror. Idag var hon dessutom lite uttråkad eftersom vi satt och åt middag och eftersom matten hade varit lite trist hela dagen. Som tur är så var det inte mörk choklad hon hade ätit så hon verkar överleva. Däremot så kan jag antagligen se fram emot att hon blir lite magsjuk inatt då hennes diet idag har bestått av en massa hovbitar och en halv påse choklad. Hon ville knappt ha någon lunch pga att magen var full av hovbitar och middagen gick lite sådär.
Ibland är livet lite krångligare än det behöver när man har djur, men oftast så är de en stor glädjekälla, det är liksom därför man fortsätter ha dem omkring sig.
Tack och godnatt!