Det är bara att konstatera att det verkliga livet är en berg och dalbana, det går inte att tro att man bara ska glida med lite slappt utan man får liksom hela tiden jobba på.
Igår hände det återigen en sådan där sak som man inte vill ska hända, Astrid smet ut genom grinden när jag satt inne och fikade och sprang ner på vägen för att hälsa på en cyklist och pang så blev hon påkörd av en bil. Nu hade hon både änglavakt och använde några av sina extra liv och klarade sig med lite skrubbsår och en smärre chock. Den stackars cyklisten var nog mest chockad och hon var den som kom in med andan i halsen och sa att en av mina hundar blivit påkörd och att den sprungit in. Astrid hade nämligen flugit en bit, landat och kutat in med svansen mellan benen. Jag tänkte väl inte så mycket på varför hon sprungit in under bordet då boxrarna ofta kommer i full fart och gömmer sig där för att äta någon pinne de inte vill dela med sig av, men den här gången hade hon ett verkligt skäl att kura där. Snabbt konstaterades att hon verkade ganska så hel men var chockad och skrubbad lite här och var och då man aldrig vet om de skadat sig invärtes så skyndade vi oss in till akuten med henne. Hon fick ligga kvar där på observation över natten då man alltid är försiktig vid sådana här olyckor och vill försäkra sig om att inga inre blödningar ligger och läcker. Jag kan meddela att det var en mycket glad Astrid som fick komma hem idag och inga blåmärken i världen kan ju sakta ner den lilla knasbollen så nu har hon skuttat runt med sin vanliga energi hela kvällen.
Nu hade ju Astrid en väldans tur, men det värsta var nog att den förbaskade bilföraren drog från platsen utan att vare sig kolla hur det gick eller upprätta en skaderapport. Enligt cyklisten så hade han stannat och konstaterat att bilen blivit lite tillskrynklad , men när hon gick in för att kolla hunden så passade han på att dra. Det är faktiskt brottsligt att dra från en olycka och jag ska polisanmäla det hela. Det är ju naturligtvis mest mitt fel som inte stängt grinden ordentligt men just på denna vägsträcka är det sänkt hastighet och så har vi varningskyltar för hästar så bilisten ska vara uppmärksam på att saker kan hända.
Mitt i allt detta drama så hände ytterligare en liten sak som jag inte riktigt räknat med. Jag hade just börjat klämma på Astrid när Maria ringde och jag svarade då jag antog att hon stod och pratade med bilisten, men inte då, hon ringde för att säga att det låg ett föl i hagen. Jaha, det var ju en kanske lite trevligare överraskning, men ändå en helt oväntad händelse. Maria fick den trevliga uppgiften att bära in den lille och få tag på mamman, ibland undrar men ju hur de små stona tänker när de lägger sig mitt i hagen bland femton ston och fölar. Nu är de andra stona väldigt vänliga men oerhört nyfikna vilket medför att den stackars fölungen riskerar att ta fel på vem som är mamma och då blir det sedan ett himla liv när man ska lirka med sig fölungen eftersom de flesta stona gärna adopterar en liten när som helst och sedan försvarar den med sitt liv.
Liten söt nykomling...
I hönshuset har det också hänt saker, mina små ihärdigt ruvande damer har faktiskt lyckats, än så länge har fyra små dunbollar tagit sig ut ur äggen. I morgon lär det nog finnas några till och flickorna är mycket nöjda med sin bedrift. Höns är väldigt trevliga små djur och de ligger nu där och kluckar och pratar med både pipande ägg och dunbollar.
En liten dunboll kikar fram...
Efter allt detta sover jag ovaggad ikväll:)
Tack och godnatt!