I valplådan händer det för tillfället inte särskilt mycket. De sover, äter och blir tvättade. Det märks att Ida har varit med ett par gånger, hon sköter allt själv denna gång. Hon vill gärna ha sällskap när hon ska ligga och mata barnen, men behöver inte så mycket hjälp med att hålla ordning på dem.
De sover...
Och så sover de...
Och så tvättas de (under viss protest)...
Det positiva med denna valpkull är att det har gått väldigt lätt, valparna verkar stadiga och friska och Ida har full koll. Valparna kommer snart att öppna ögonen och bli riktigt söta och lite roligare. Egentligen så ska man väl njuta av den lugna tiden när de är små kollin. Jag tror dock att det finns en storasyster som gärna kommer att roa de små så fort de är stora nog att inte gå sönder när hon leker med dem. Astrid tycker faktiskt att det är riktigt trist just nu eftersom hon är förvisad från övervåningen. Hon gör små försök att komma in i sovrummet men vänder ganska så kvickt när hon ser Idas sura min. För varje dag så får hon dock komma lite närmare och det dröjer nog inte alltför länge innan Ida låter henne vara här uppe. I naturen så består ju ofta flocken av moder, fader och halvvuxna barn så att Astrid får vara med på ett litet hörn är bara naturligt. Jag tror att det är bra att man försöker hålla en naturlig flock för att få djuren att bli djur. Om man försöker förmänskliga dem så blir det svårare att hantera dem eftersom deras naturliga beteenden oftast ersätts av oönskade beteenden. Ett flockdjur som har lärt sig från början att följa ledare och som har alla de beteenden som är naturliga för deras art är lättare att förstå. Jag tror även att de är nöjdare med livet om de får vara som de ska. Hästar ska vara ute med sin flock och äta gräs och hundar ska vara med sin ledare.
Tack och godnatt!