Det lilla fölet växer så det knakar och nu ska det bara döpas. Hennes systrar heter ju Excelsa och Desdemona så det vore trevligt med ett liknande namn. Hon har redan skimmelringar runt ögonen så antagligen kommer hon att skimla av ganska snabbt. Det gör detsamma hur många föl man har haft, de är alla det sötaste man har sett...
Det är ju otroligt gulligt med föl men detta tillstånd är faktiskt övergående, så småningom kommer det att bli häst även av den sötaste lilla fölungen.
Det här med avel är en knepig sak, det finns lika många teorier kring hur man får fram den perfekta hästen som det finns uppfödare. Om man nu ska föda upp ett föl så gäller det att verkligen ta reda på vad man vill att den ska ha för egenskaper och så gäller det att veta vad som ärvs ned och hur starkt. Vissa saker är lätta att veta arvbarheten på, tex färg och storlek, andra saker är väldigt svåra. De egenskaper som är viktigast för mig är de mer svårdefinierade sakerna som ridbarhet och förmåga. Ridbarheten hänger väldigt starkt ihop med hästens sociala förmåga och hur lätt den har att följa sin ledare. En häst med god ridbarhet ska vara känslig och snabb i sina reaktioner, uppmärksam och följsam utan att bli feg eller lättskrämd. Detta med ridbarheten är något som man har försummat ganska så mycket i aveln på senare år i många raser. På ponnysidan så har de renrasiga ponnyerna mest avlat på typ och ett visst rörelseschema, detta har då resulterat i att aveln inte har gått framåt tillräckligt fort. På connemararn har aveln lyckats bra i sitt uppsåt att få typen likriktad men man har då inte riktigt lyckats när det gäller det marknaden vill ha, hoppförmåga och ridbarhet.
När det gäller förmåga så är det viktigt för mig att hästen har en fysisk förmåga att ta sig över hinder och att röra sig i balans med ryttare på ryggen. Jag tycker nog att man idag har ett alldeles för stort förtroende för de bedömningar som görs på unghästar när det gäller gångarter och löshoppning. Man blandar ofta ihop kapacitet och förmåga, men för mig så skiljer det en del på dessa begrepp. En häst kan hoppa spektakulärt och ha väldigt mycket kapacitet men dess förmåga att använda sig av sin kapacitet är det som gör den till en vinnare. I förmågan finns det med mer saker än kapacitet, det gäller att hästen har styrka och vilja och hållbarhet. Många riktigt bra hästar har inte bedömts ha en jättekapacitet men visar sig ha mer förmåga att utnyttja den kapacitet de har än en häst med mer kapacitet som inte kommer till toppen trots fina poäng som ung.
Om man tar Gina som exempel så var hon en ponny som inte fick bra poäng som ung, hon hoppade med lite hängande framben. Vad man sedan kan konstatera är att hon hade en extrem förmåga att ta sig över hinder och att hon var otroligt stark i sin kropp, detta är saker som mer än väl uppvägde hennes "tekniska fel". Hon överbevisade sina dåliga poäng som ung med eftertryck på tävlingsbanorna och sedan ännu mer genom sina avkommor som alla har mycket förmåga. Det som är intressant med Gina är att hon har ärvt ner sin förmåga till alla sina avkommor trots att de har olika fäder, det är alltså ett drag som har haft hög arvbarhet i detta fall. Om hon nu har lyckats ärva ned detta så starkt så borde det vara så även med andra ston. Det enda sättet att se om stoet har en sådan förmåga att på riktigt klara av det man vill på tävlingsbanan är alltså att se stoet ute på riktig tävling och inte att förlita sig på ett resultat från en bedömning som har gjorts av en person när stoet var ungt. Visst kan en god bedömning av en unghäst peka mot att den kan bli bra men den är inte alls 100% säker vilket man får en känsla av att många uppfödare tror.
Det som är ännu mer intressant med Gina är att hennes avkommor inte har varit begränsade till bara hoppning utan de har framgångar i alla discipliner. De rör sig inte spektakulärt men har en så god balans och ridbarhet att de tar sig långt på dressyrbanan. De som gett sig på fältävlan har också klarat sig bra tack vare styrka och uthållighet.
Det är iofs bra att man testar ponnyerna så mycket som möjligt eftersom det annars finns en stor risk att det jkommer in ponnyer i aveln som varken har kapacitet eller förmåga att göra något vettigt. En stor diskussion inom ponnyleden är just nu om man ska testa fyraåringar uppsuttet i hoppning eller inte, många uppfödare knorrar då det blir besvärligare att visa sin ponny om man måste träna den mer. Jag tycker bara att det är bra om man får folk att träna sina unghästar lite bättre och att man får se lite mer av ponnyns ridbarhet och arbetsvilja än om man bara låter den springa runt och löshoppa. Förändring tar alltid tid men förhoppningsvis så blir det iallafall till det bättre även om det verkar lite trögt för tillfället. Jag kommer nog ändå inte på många år ännu lägga särkilt stor vikt vid att visa några ponnyer på de bedömningar som finns idag utan mina ponnyer kommer att få fortsätta att bevisa sin förmåga ute i verkligheten, och hittils så har ju detta gett goda resultat.
Tack och godnatt!