Valparna har nu börjat öppna ögonen ordentligt och idag har två av dem börjat gå litegrann. Ida har nu tröttnat helt på att ligga inne själv med valparna och jobbar fullt ut ute i stallet igen. Jag tycker väl att hon gott kunde stanna inne lite mer men så länge hennes valpar är tjocka och välmående så får hon sköta dem på sitt sätt. Hon går in ungefär varannan timme och matar dem för att sedan springa ut igen. Boxrar är ju väldigt roliga på det viset att de mycket tydligt signalerar om de tycker att något är besvärligt. Det kommer djupa suckar och himlande ögon när saker är jobbiga. Ida visar tydligt hur besvärligt det är med barn, men samtidigt verkar hon vara en mycket duktig mor då det sällan har funnits mer välmående (feta) valpar. Hon har ju tydligt visat att hon gärna skulle vilja vara mor då hon öste moderliga omsorger över kattungarna i våras, men nu när hon har hela ansvaret så känner hon tydligen ett behov att klaga, men bara litegrann. Hon gillar att pyssla med valparna men tycker nog att matten ska ta en del av ansvaret, hon tar ju del av mattens arbete så det måste ju jämna ut sig någonstans.
Jag har filmat lite av Idas besvärliga stunder som mor, klicka här
Bina har ju hittills varit förvisad från övervåningen, men idag gjorde hon ett litet försök att komma upp. Hon smög försiktigt upp för trappen och kikade in i sovrummet men Idas mycket sura blickar gjorde att hon med en liten boxersuck traskade ner igen. Hon är ju väldigt klok och förstår direkt när hon inte är välkommen, men det svider nog lite i hennes hjärta när hon blir utestängd från sitt favoritrum.
Det är faktiskt lite skönt att valparna börjar bli lite större, de sover ganska så lugnt hela natten och de enda ljuden som kommer från valplådan är lite Idasnarkningar och några små slurpande ljud då och då. Nattsömnen blir i princip inte störd alls av detta så nu hinner jag också med dagaktiviteterna lite bättre. Jag har ju inte haft några aktiviteter inplanerade de senaste två veckorna då jag visste att det skulle bli lite mycket med valparna och det var nog bra tänkt. Det blir en del pyssel med nya små djur och eftersom jag inte har någon valpvana så känns det viktigt att försöka få allting rätt. Dessutom så har det ju visat sig att Ida är väldigt beroende av att ha mig i närheten hela tiden eftersom hon är så bunden till mig. Jag gjorde faktiskt ett försök att sova i ett annat rum den andra natten eftersom jag tyckte att hon borde kunna klara sig över natten, men det tog bara en halvtimme så hörde jag hur det satt en ledsen boxer och gnällde utanför dörren. Hon är så van vid att sova i samma rum som mig att hon blev stressad av att hamna själv, speciellt eftersom hon precis hade fått sina valpar. För en hund som är van att bli lämnad ensam eller som är van att sitta i kennel så spelar det nog inte samma roll, men för Ida som är bortskämd med att alltid ha sin flockledare blir det lite annorlunda. Man vill ju att tiken ska ha det så bra som möjligt och för vissa så betyder det lugn och ro ensamma med valparna, men för Ida betyder det mattens ständiga närvaro. Det är ju kanske lite självförvållat då jag inte har tränat henne på att vara ensam, men samtidigt så känns det faktiskt inte direkt negativt att hon visar så tydligt vilket band hon har till mig. Alla har ju olika sätt att ha hundar på (bara man trivs så är alla sätt bra) och det här är bara det sätt som Ida och jag har valt att leva på.
Tack och godnatt!