Jaha, då har man klarat av detta års version av guldsporrarna i Vingåker. Det blev en varm och lite seg historia då det var lite för många starter.
Canja och jag är ju inte helt ihopridna ännu och det kändes i de första klasserna men på lördagen så fick vi ihop det lite bättre och lyckades knipa en andraplats i 110. Då hon kändes lite trött och hade gått bra så åkte jag hem och bytte till Midas så att han också fick komma ut och lufta sig. Han gjorde sitt jobb som vanligt och tog en placering i 120. Några guldsporrar var vi dock inte i närheten av i år men det hade jag inte satsat på heller. Canja och jag kommer nog att hitta varandra med tiden och jag tänker inte stressa då jag hoppas att vi ska kunna tävla i många år framöver, nästa år är vi nog med i kampen om de där guldsporrarna som jag lyckats missa med liten marginal flera gånger...
Det bästa med Vingåker är att det är både ponnyer och stora hästar på samma tävling vilket gör att jag kan se mina elever rida. Ponnyerna och barnen kämpade väl i värmen och gjorde fina insatser. Det var debut på regional nivå för både Ida och Magic och de startade dessutom LB för bara andra gången. Ida lyckades ta en placering i den inledande LC-klassen men sedan blev det inga fler placeringar. Magic kämpade väl och tog sig runt med bara fyra fel i den regionala LB-klassen, mycket bra av en liten trött ponny i värmen.
En mycket positiv sak med denna helg var att Ida (hunden) skötte sig bättre än någonsin förut. Hon muckade inte med en endaste hund och tyckte för första gången att det var toppen att få hänga med på tävling. Hon har nu börjat bli riktigt vuxen och trots att det var några små hundar som hoppade fram och skällde på henne så kunde hon vara avslappnad och strunta i dem. Livet blir ju då mycket roligare eftersom hon kan koncentrera sig på att flirta med alla människor och rulla runt bland alla barn som hon kan hitta. Om man är riktigt snäll så får man tom dela smörgås med Olivia...
Tack och godnatt!